Kartongsyndromet

Den 24 April är ombyggnadsplanerna för Slussen i praktiken beseglade. De som demonstrerar för ett bevarande av dagens Slussen, dess ”kontraster och hemligheter, dess lager av historia” som det heter i det upprop som hyllar modernismens trafiklösning (formulerat på Konstakademien i april 2009), de kommer att få rätt. Inte för att förslaget att öppna vattenutrymmet mellan Slussen och Gamla Stan är dåligt i sig. Inte för att en minskning av antalet körfält över vattnet inte skulle fungera.

Utan just och enbart på grund av ”kartongsyndromet”.

Kartongsyndromet handlar om två saker.

1) Arkitekternas kartonger
Dels handlar det om dagens arkitekters oförmåga att rita annat än klumpiga skokartonger som de klistrar glasskivor på. Det är troligen ganska få stockholmare som gläds åt de abstrakta skokartonger som byggts i innerstaden under senare tid. Även ytterstaden har fått en hel del lådor som lika gärna kunde ha ritats under 1960-talet då arkitekterna åkte till New York och fick sig itutat att "moderna hus" skulle vara så anonyma som möjligt. Inga synliga dörrar, fönster, tak eller (hemska tanke) utsmyckningar eller omotiverade och onödiga detaljer.

Sådana där detaljer som gör att t ex Stockholms Stadshus inte ser ut som något annat stadshus i världen. Och därför också, förmodligen, finns med på väldigt många av de vykort som säljs i Stockholm. När arkitekter ritar hus som ser ut som hus som byggdes före 1930-talet, t ex St Eriksområdet i Stockholm, som mer liknar sekelskiftets eller 1920-talets arkitektur, då kallas de inte bara ”nostalgiska” eller ”omoderna”. Då beskylls de idag, rätt ut, för att vara antidemokrater och att rita Stalinistisk Arkitektur.

Eftersom arkitektkåren är en ganska liten kår, och många känner varandra, är det inte kul att av kollegorna bli betraktad som en stalinistisk bakåtsträvare. Därför är det säkrast att bara rita skokartonger. Att sedan de som inte är arkitekter, och inte vill ha mer skokartonger, protesterar mot att det ska byggas något över huvud taget, det är en annan sak. Jag skulle tro att protesterna mot de nya husen vid Slussen har mycket med detta att göra. Så här resonerar nog ganska många idag:

"Vi vet att det står vanliga hus med dörrar, fönster, tak och annat ologiskt och gammaldags krimskrams bakom Slussens trafikmaskin. Och det ser ganska bra ut. Det är vi vana vid. Det är lika bra att ta det säkra före det osäkra och vara emot alla nya hus över huvud taget. Eftersom arkitekternas kärleksaffär med skokartongerna inte på långt när är över."

2) Massmedias kartonger
Dels handlar kartongsyndromet om massmedias förkärlek för konflikt. Den 24 April publicerar SvD en stor bild med skokartonger inritade framför Mariaberget och dagens Slussen. De läsare som inte har tagit ställning i Slussenfrågan får här se, i färgfoton, hur de blivande skokartongerna ska se ut. Och, framförallt, alla de gamla hus som kartongerna kommer att dölja. Av den orsaken är det i dagsläget inte troligt att det kommer att byggas någon ny Sluss, enligt det förslag som Foster och Berg tagit fram.

Om Svenska Dagbladet hade funnits på 1600-talet, då hade det på samma sätt inte heller blivit några hus längs Skeppsbron i Stockholm. I alla fall inte om 1600-talets arkitekter hade envisats med att rita uppförstorade varianter av tidningsinsamlingscontainrar i stället för hus. För då hade SvD, på samma sätt som idag, tagit fram en bild som visade den fantastiska och orgelbundna arkitekturen längs Österlånggatan. Och framför och över dessa hus hade SvD lagt ett fåtal långsträckta boxar som skulle skymma utsikten. Även då hade det blivit folkstorm och protester. Och det hade inte blivit någon plats för den nyrika ”skeppsbroadeln” att bygga sina hus. Hus som, inom parentes, faktiskt också de tillhör de populäraste vykortsmotiven från Stockholm. Jag hade själv deltagit i protesterna mot byggandet av Skeppsbron (de tänkta protesterna alltså) om husritningarna bestått av dagens, bland vissa arkitekter, så populära kopior av dammsugarfilter, bilbatterier, ventilationstrummor och inplastade hushållsostbitar.

Finns det då någon lösning?

Är det bara att acceptera att SvD:s bilder av kartonger ramför Mariaberget -med rätt eller fel - innebär att hela diskussionen och utredningarna om Slussen återgår till ruta ett? Nej, för det finns faktiskt en poäng med perspektivet i SvD. Att visa att det finns en risk för kartonger.

Men alla arkitekter ritar inte kartonger. Det finns en hel del vackra nybyggda hus i Stockholm också. Ibland finns det till och med områden där många olika sorters arkitektur samlats på samma ställe. Hus som bygger upp en gatmiljö eller ett torg. En samling av olika hus som tack vare att de både är olika och många bildar något av det som vi brukar kalla ”stad”. Titta till exempel på området intill Norra Bantorget. Eller ta bussen från den sammanfallande Slussen till Järla Sjö. Det visar att det både går att få in många hus på en plats och samtidigt skapa en trevlig och varierad stadsmiljö.

Grundproblemet i debatten är ju denna:

Oförmågan eller oviljan att skilja mellan stadsplanering och arkitektur.

Om vi skiljer på dessa två saker går det att bygga ett nytt slussen. Utan dagens märkligt höga röstläge och oförsonliga konfliktnivå. Här följer ett konstruktivt förslag. Som självfallet inte alla heller kommer att gilla.

Fas 1 av nya Slussen - Stadsplanering:

På den infrastrukturella bas av broar, vägar, nya ytor och hantering av bussar från och till Nacka (etc) går det att skapa en oformlig och skräckinjagande plats med modernistiska glasboxar. på samma grund går det också att bygga en intressant och varierad och urban plats.

Fas 2 av nya Slussen - Arkitektur:

De delar av Foster+Bergs förslag som har med trafik att göra (bilar, bussar, tbana, spårväg, gångvägar, cykelbanor etc) kan stadshuset i dagsläget ta beslut om. I nästa steg, när det blir dags att bygga hus och platser kan mycket väl en hus- och torgtävling arrangeras. Jag tror att många arkitekter skulle uppskatta chansen att få rita stadsrum och hus på denna för Stockholm och Sverige så viktiga plats. Det kanske till och med skulle gå att arrangera en hearing eller omröstning om vilka av alla dessa hus som var snyggast. Och om det gavs plats för väldigt många och samtidigt olika hus, då skulle var och en få både ett hus den gillar och ogillar. Av detta följer att husen i sig skulle bli ganska små. Ungefär som det är på Skeppsbron och Gamla Stan i övrigt.

Fas 3 av nya Slussen – användning:

En del personer vänder sig emot att det över huvud taget ska "byggas för bilar" på Slussen. De vill inte ha några bilbroar över huvud taget. De vill ha broar för gående och bilister. Detta tänkesätt bygger på den modernistiska synen på staden. Någon gång under 1900-talet växte det fram en föreställning om att allting på en plats måste designas in i minsta detalj, från gatubredd till fönsterkarm och att det därefter skulle byggas enligt ritningar som löste och förutsåg allting på en enda gång. Miljonprogrammet är det bästa exemplet, då man ritade och byggde allt från vägar och hus ner till sandlådor och cykelställ på en enda gång.

Det är från den tiden vi har ärvt den här sortens konstiga begrepp som ”bilbro” och ”bussgata”, ”bostadsområde” och ”kontorsparkering”.

Den sortens begrepp blandar ihop det som byggs med användningen.

Men i en föränderlig stad är det inte ovanligt att en ”gata” ibland används av bilar och spårvagn och vid ett annat tillfälle bara av gående (t ex delar av Drottninggatan). Det som en gång var ett palats används under en tid för bostäder, under en annan tid för kontor eller omvandlas till museum. En bro kan också användas till olika saker. Ibland åker en massa bilar på bron. Vid en annan tidpunkt är bara gående och cyklister välkomna. Jämför med Götgatsbacken, där det förr gick en massa bilar. Nu är det i princip bara gående och cyklister där.

Tillämpat på Slussen:

Det kan hända att behovet av körfält för bilar minskar. Det kan vara ett resultat av olika åtgärder, från biltullar och höjda bensinpriser till alternativa vägar eller att fler åker kollektivt. Då är det mycket enkelt att omdefiniera några "bilkörfält" till gångbanor eller cykelbanor eller varför inte byggbar mark. Då kan det skapas plats på bron för en länga av bodar (små hus med försäljning, caféer, cykeluthyrning, glasblåsare, kemtvätt, turistinformation, etc) på före detta körbanor. Det har hänt förr.

Låt Stockholm utvecklas och förändras.

Lämna föreställningen från modernismens tid (1900-talet) om att man måste rita en perfekt lösning, där varje detalj var genomtänkt, innan man satte igång och bygga.


Det Stockholm som många personer uppskattar för sin variationsrikedom är resultatet av en tillblivelseprocess (det betyder att det tar lång tid innan allt är "klart"). Gamla Stans gränder definierades under en tid då husen var av trä och bara en eller två våningar höga. Sedan dess har de offentliga rummen (gator och torg) förändrats högs väsentligt. Detta synsätt kan självklart tillämpas även på Slussen. Det skulle kunna kallas en metod för en "organiskt framvuxen stad".

Se t ex arkitekten Bengt Lindroos, som gjort ett eget förslag i senaste numret av tidskriften Arkitektur. Han accepterar huvuddragen i Foster+Bergs förslag. Och förändrar hus och torg. Samma positiva inställning till stadens förändring finns också i Yimbys remissvar om Nya Slussen.

Behåll grundstrukturen. Men gör om husens placering och form. Och bygg gärna nya broar nu. Stockholm behöver mer konstruktiv debatt. Personer som är intresserade av att lösa problem. Som vill skapa en vacker och välfungerande stad. Med fler vackra hus och fler utsikter åt fler håll. Och med mindre gnäll.

Vänligen Jerker söderlind

Dag för ett nytt Upprop?

Av en slump hittade jag detta upprop på nätet. (Länk: http://upprop.nu/SMEK) Uppropet heter "Rädda Slussen". Det verkar som om texten ursprungligen är skriven 2009 av ledamöter i Konstakademien.

3 796 personer har hittills undertecknat denna rent formellt välformulerade och spänstigt skrivna text. Det som möjligen kan förvåna är att kommentarerna i kanten på hemsidan i fråga handlar om att vi inte ska göra om de misstag som rivningen av Klarakvarteren innebar.

För den som tagit del av en aning stockholmshistoria är det ju så att utformningen av dagens variant av Slussen, i form av en trafikmaskin i huvudsak anpassad för bilar, var en del av samma stadsbyggnadssyn som bidrog till rivandet av en stor del av Klarakvarteren. Denna syn brukar i Sverige kallas "funktionalism" eller "modernism".

Om det är så, att rivandet av Klarakvarteren och byggandet av Slussen bygger på samma grundläggande stadsbyggnadsidé, då kan det kännas lite bakvänt att försvara byggandet av Slussen (i sin nuvarande utformning) samtidigt som man är kritisk mot rivningarna i Klara. Det är lite som att vara för protestantismen då man befinner sig på Slussen samtidigt som man är emot protestantismen då man befinner sig i Klarakvarteren.

En lite mer konsekvent argumentation skulle kunna vara att funktionalismen/modernismen var en bra stadsbyggnadsideologi, såväl när den praktiserades på Slussen som i Klarakvarteren. Det är en åsikt som man mycket väl kan ha.

Men kanske kan någon förklara för mig varför så många idag verkar vara pro-modernister när det gäller Slussen och anti-modernister när det gäller Klarakvarteren?

I väntan på svar har jag nedan kopierat konstakademiens upprop om Slussen, rad för rad i liten stil med röd färg och lagt in en alternativ tolkning av uppropet, rad för rad i normal storlek med blå färg.

Denna alternativa skrivning kanske skulle kunna undertecknas av personer som inte anser att den modernistiska utformningen av dagens Slussen är den bästa tänkbara. Den åsikten finns också, och bör ha rätt att finnas.

PS. Det kan dock vara så att det upprop som ligger ute på nätet är ett practical joke?

I dessa digitala dagar är det svårt att veta och kontrollera källor. Om detta skulle vara fallet ber jag självfallet om ursäkt.  Jerker


Konstakademiens ledamöter vid sammankomsten 27 april 2009


Framtidsoptimistiska medborgare digitalt sammankopplade någonstans på nätet i april 2010

bestörta och förtvivlade över att man bestämt sig

entusiastiska och positivt överraskade över att stadsbyggnadskontoret och stadshuset efter åratal av utredningar och tävlingar,

för att ödelägga det vidunderliga stadslandskapet vid Slussen.

lagt fram ett förslag som ersätter den brutala biltrafikmaskinen i rivningsfärdig vittrad betong.

Med dess utblickar och överraskningar,

Med nya broar och utsikter över öppet vatten för gående, bussar, taxi, bilar, barnvagnar och cyklar

dess innehållsrikedom och valmöjligheter.

ersättande dess förlegade prioritering av energislösande och barriärskapande privatbilism.

Dess kontraster och hemligheter, dess lager av historia.

Dess övervåld på den blandade stadens ide och föreställningen om att historien av någon anledning tog slut 1930 och att allt som därefter återstår är att bevara dåtidens misstag in i en konserverad framtid.

Idag försummat och förslummat, men i grunden genialt.

Idag en sliten symbol för funktionalistiska trafikteknikers maniska fixering vid trafiksepareringens evangelium om åtskiljande av bebyggelse och trafiksystem.

Allt släcker man nu ut, ersätter med en banal trafiklösning,

Allt detta förbättrar man nu, ersätter med en stadsbyggnadslösning som skapar nya torg och hus,

en hård exploatering.

en ny rad av hus för kontor, affärer och bostäder, vår tids motsvarighet till 1600-talets Skeppsbron med dess nya årsring av bebyggelse i Gamla Stan.

En gapande bred motorväg, en lång och ödslig gångbro.

Ett öppet vattenrum med smalare broar än idag och en Sluss där båtar kan passera utan att skuggas av motorvägsramper.

En norrvänd mur av tunga stadskvarter som stänger utsikter och sammanhang.

En inneslutning av dagens motortrafikleder som skapar nya utsiktspunkter och sammanhang.

Värre kan det inte bli.

Självklart skulle förslaget kunna göras ännu bättre om Slussens utformning utreddes fram till år 2030 eller till dess vi alla är döda och bortglömda av historien eller varför inte fram till nästa istid då det inte längre bor några människor i Stockholm och det inte behövs vare sig broar eller hus här.

Skam och förbannelse över de nidingar som gör detta.

Respekt och sympati för de politiker som vågar ta beslut i riktning mot en stad i högre grad byggd för gående än för bilister.

(Här nedan skulle det då vara ett antal namn med personer som undertecknar detta hypotetiska upprop. Men, detta är inte ett upprop. Detta är enbart en illustration till att det går att anlägga ett kritiskt synsätt på den modernistiska planeringens resultat, även söder om Klarakvarteren.)

 Länk till debatt på SvD:  http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/for-mycket-gnall-i-stadsbyggnadsdebatten_4538081.svd

Bygg Nya Slussen Nu!

Stadsbyggnadsdebatten i Stockholm lider av en grundläggande avsaknad av förståelse för ekonomiska realiteter.
.

Att det kostar pengar att bygga hus, gator och broar är inte en nyhet. Men att stora stadsbyggnadsprojekt delvis kan bekostas genom intäkter från de hus som byggs beskrivs som suspekt. Ett ovanligt gnälligt exempel på detta synsätt publicerades på SvD Brännpunkt den 21 mars. De nya byggnadskvarter som föreslås vid Slussen döms ut som "hänsynslös exploatering" och "fastighetsekonomisk spekulation". Artikelförfattarna skriver: "Den höga exploateringen på Slussen kan inte ha något annat syfte än att täcka kostnaderna för projektet."

.
Men är det fel om nya hus kan ge en viss intäkt till staden? Och vad är det för fel med nya hus på Slussen? För hus är inte bara "spekulationsobjekt". Hus kan ge plats för arbetsplatser, affärer, bostäder. Många hus på samma plats kan bli en stad. När artikelförfattarna beskriver de nya låga kvarteren mot vattnet som "en mycket stor byggnadsmassa framför Katarinahissen och Södermalmstorg" har de missuppfattat själva idén med en stad.

.
Stadens idé är att ställa många hus intill varandra så att de skymmer varandra. Stadsmuséet och KF-huset vid Slussen skymmer effektivt husen längs Peder Myndes backe och Katarinavägen. När husen längs Skeppsbron i Gamla Stan byggdes handlade det verkligen om en "mycket stor byggnadsmassa" som kom att skymma husen längs Österlånggatan och Järntorget. Men då gnälldes det inte om "hänsynslös exploatering". Då byggde man stad. Dagens arkitekter och medborgare borde tvärtom välkomna att Slussen på samma sätt får ett nytt lager av hus från vår tid som människor kan arbeta, bo eller handla i. Och framför dessa nya hus blir det en ny utsikt mot öppet vatten i stället för dagens betongramper.

.
För den som intresserar sig för ekonomi är problemet i Stockholm snarare motsatsen till "fastighetsekonomiska spekulationer".
.
Stockholms finansborgarråd Sten Nordin skrev i sitt veckobrev i februari att bostäderna i den nya stadsdelen Norra Station mellan Stockholm och Solna kommer att gå med ett underskott på en halv miljon per lägenhet: "En möjlighet är att man i de två kommande detaljplanerna försöker att föra in fler bostäder. Hur detta i detalj ska ske lämnar jag åt våra duktiga tjänstemän att titta på, mitt enda ingångsvärde i det här läget är att det ska passa väl in i den omgivande stadsmiljön."

.
Detta ett korrekt sätt att hantera en situation där Stockholms utbyggnad tyvärr bara är möjlig på platser som är dyra att bebygga – över järnvägar, trafikleder och på industriområden som kräver dyr marksanering..
Om kritik bör riktas mot våra politiker borde det snarare handla om motsatsen till "hänsynslös exploatering" – dvs att skattebetalarna tvingas subventionera nya attraktiva bostäder i innerstan. Kritiken borde snarare skärpas om projekten fördyrades genom att ännu färre nya hus byggdes vid Slussen eller Norra Station, eftersom detta skulle belasta skattebetalarna ännu hårdare och ge än mindre pengar över åt snöröjning, kultur eller vård. Och än färre bostäder i innerstaden.

.
Dilemmat är att ett stadsfientligt synsätt förhindrar byggandet av nya hus på områden som skulle vara billiga att bebygga. Politikernas vision om en levande promenadstad där stadsdelar hänger ihop i stället för att byggas som separata öar, är positiv. Men det är t ex omöjligt att koppla ihop Östermalm och den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden vid Värtan eftersom riksdagen har beslutat om en Nationalstadspark i området, där ingenting får byggas.

.
En öppen gräsplätt på Gärdet är i dagens Stockholm prioriterad framför stadsbyggande.
.
På samma sätt finns massor av mark intill det spårområde där Norra Stations nya hus ska byggas. En stad runt Brunnsvikens vatten, med många parker och ekologiska lösningar, skulle både motsvara medborgarnas efterfrågan på blandad och levande stad och investerarnas önskemål om billig och byggbar mark med vacker utsikt. Men att säga detta är i Stockholms bevarandeinriktade stadsbyggnadsdebatt liktydligt med att på medeltiden svära i kyrkan. Boende kring Årstafältet mobiliserar mot en försiktig utbyggnad och glömmer bort att där de själva bor, där var det också öppna gräsfält för bara några generationer sedan.
.


Stockholms politiker gör således det bästa i en omöjlig situation.
.
Trängda av högljudda bevararopinioner och tuffa budgetkrav försöker de bygga mer av den täta och blandade stadsmiljö som allt fler efterfrågar. Den exploatering som föreslås vid Slussen, Norra Station och Centralstationen är en logisk följd av att marken är dyr att bygga på och önskan att fler ska få plats i innerstaden. Och att stadsfientliga opinioner förhindrar ny innerstad på andra ställen. Saken blir inte bättre av att debatterande arkitekter, som på Brännpunkt den 21 mars, ställer utopiska perfekta lösningar (som inte finns och aldrig kommer att accepteras av alla) emot praktiska realistiska lösningar. I väntan på den perfekta lösningen regerar den onda lösningen – Slussen som betongklump – vidare, år efter år.
.
I dagens stadsfientliga klimat är det bara att skänka en tacksamhetens tanke till de framsynta politiker som en gång i tiden lät planera stadsdelen Östermalm där de mest attraktiva lägenheterna ligger. Betänk opinionsstormen på Facebook och tidningarnas debattsidor om Stadshuset idag föreslog en omvandling av obebyggd mark på Kungsladugårdsgärdet till ny blandad stad, alltså att vi idag skulle bygga stadsdelen Östermalm. Vilka invektiv skulle debattörerna då använda, eftersom kraftuttryck som " ett övergrepp på vår stad som kommande generationer aldrig kommer att kunna vare sig förstå eller förlåta" redan har förbrukats på att gnälla på det nya Slussen?
.

(Inom parentes: Inlägget på Brännpunkt är undertecknat av bland andra arkitekterna Alexis Pontvik, Ola Andersson och Johan Mårtelius. Dessa välutbildade experter på stadsbyggnad förfasar sig i sin text över att det bland annat ska bli en gångbro över vattnet. De skriver: "I en situation halvvägs över gångbron då du känner dig otrygg eller hotad, vart tar du då vägen?"
.
Ja, hu så hemskt!
.
Precis samma förhållande gäller de facto alla broar i världen. Här öppnar sig oanade möjligheter för trygghetsskapande stadsbyggnadsprojekt där alla broar byggs om till... vad då? I verkligheten, bortom gnälliga arkitekters låtsasvärld är det ju så, att den som känner sig "otrygg och hotad" t ex halvvägs över Västerbron i Stockholm, Karlsbron i Prag eller Manhattan Bridge i New York bara (?) har fem alternativ:
.
1) Fortsätta att gå rakt framåt.
2) Vända om och gå tillbaka.
3) Hoppa.
4) Stanna en bil eller taxi.
5) Ringa efter en helikopter.
.
(I detta samanhang, inom en parentes inom parentesen, bortser vi från den amerikanska lösningen, där människor skapar sig privat trygghet genom tung beväpning och skottsäkra västar).
.
Men man kan ju undra. Skolkade kanske kamraterna arkitekterna från grundkursen "Vad är en bro?" under sin arkitektutbildning?)


Läs också min artikel i SVD.se.
länk:   http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/for-mycket-gnall-i-stadsbyggnadsdebatten_4538081.svd