måndag 2 juni 2014

Almedalen 2014

Hej!

Denna blogg har varit vilande en längre tid.

Orsaken är att det mesta av vår aktivitet numera ligger på vårt företags hemsida: www.stadslivab.se.
Stadsliv AB har som motto: Bygg det folk gillar!

Stadsliv AB består av: Gio Olla, Joakim Sturesson och Jerker Söderlind.

I huvudsak driver vi ett antal stadsutvecklingsprojekt i Stockholm och på andra platser, ofta med fokus på att flytta tillbaka handeln in i staden eller byn. Men också på att förverkliga de goda intentionerna i Stockholms Översiktsplan, Promenadstaden.

Under årets Almedalsvecka kommer jag att medverka på bland annat följande aktiviteter:

Måndag 30 juni, kl 8.00 - 9.00: TMF, Den varierade staden. Paneldiskussion med bl a Stefan Attefall.

Måndag 30 juni, kl 14.00 - 14.45: Riksbankens jubileumsfonds seminarium, Samspråk. Räddar städerna den biologiska mångfalden?

Onsdag den 2 juli, kl 11.00 - 12.30: Hyresgästföreningen Region Stockholm, i Biograf Borgen. Panelsamtal med politiska företrädare, Kairos Future, PWC, Naturskyddsföreningen, Nordea m fl.

Onsdag den 2 juli, kl 13.00 - 14.15: Bil Sweden, Kan staden vara hållbar utan bilen? Sal B25, Campus Gotland, Cramérgatan 3. Politiska företrädare, Fastighetsägarna, Svensk Handel, Centrumledare m fl.

Denna lista kan komma att kompletteras med fler poster och detaljer.









söndag 1 juli 2012

Uppdatering inför Almedalen

Denna blogg har varit väldigt styvmoderligt hanterad under en längre tid. En del material finns även utlagd på mitt företags hemsida (under uppbyggnad): "www.stadslivab.se".


Under årets Almedalsvecka deltar jag på följande seminarier:



















Måndag 2 juli kl. 14.30 - 15.45. Bostadspolitiskt seminarium om Miljongrammets renoveringsbehov. Arrangörer: Trä- och Möbelföretagen och VVS Företagen.  Lokal: Teaterskeppet, Lilla Matsalen Hamnen, Visby.

Onsdag 4 juli kl 13-14.30. Finns det (P)-plats för bilen i våra städer i framtiden? Arrangör: Bil Sweden och MRF. Plats: Högskolan, sal B 25.

Torsdag 5 juli kl 21.00. Kan ni inte bygga (ännu) fulare? Arrangör: Fastighetsvärlden, NAI Svefa. Plats: Clarion Hotell Wisby i Trädgården.

Fredag 6 juli kl. 12.00 12.45. Lunchsamtal - Handeln bygger staden. Arrangör: Business Arena, Fastighetsnytt. Plats: Restaurang Burmeister.

Torsdag 5 juli kl. 11.00-12.00 har också tankesmedjan Fores en bokrelease för en antologi där jag medverkar med en text: Från utsatt till utmärkt område – är nystartszoner en lösning? Plats: Nowa kommunikations trädgård, bakom Clarion Hotell Wisby, Kronstallgränd















Nedan ett antal länkar från den senaste  tidens verksamhet:

Om handel i Malmö:

Om arkitektur i Uppsala:

Om kultur i Malmö:

Om miljonprogrammet:

Kort video om miljonprogrammet, apropå en antologi från Formas där jag deltagit med en text:

Om min bok om handel och stadsutveckling:

Om arkitektur och varumärkesbyggande:

Om min bok om handel och stadsutveckling:

Om politiskt mod i Stockholm:

Om egoister i Stockholm:

En kommentar i DN om min artikel om egoister:

Ett radioprogram om handel i Göteborg:

Om handel i bl a Nacka:

Ur ICAs skrift Handelskraft:
www.ica-handlarna.se/Om-oss/Handelskraft-2011/Stader/

Ur tidningen Market:

En upptagning från Timbro, om min bok om handel:

måndag 5 mars 2012

Cityförnyelse - inspirerad av köpcentrumutvecckling


Tidskriften Fastighetsnytt publicerade i sitt senaste nummer en artikel från City i Samverkan, skriven med utgångspunkt från stadens pågående arbete med en vision för city. Artikeln av framtagen tillsammans med mina kollegor i City i Samverkan Per Eriksson och Lars Backemar. Tankegångarna gäller kanske i än högre grad för mindre städer, där stadskärnorna på ett ofta mer dramatiskt sätt utmanas av extern stadslös handel.
 ”Lär av köpcentrum för att skapa unik citymiljö”
Det är en missuppfattning att total frihet ger en levande stadsmiljö. Det skriver företrädare för City i Samverkan i Stockholm apropå stadens pågående visionsarbete för city. Det som krävs är tydlig styrning och samordning. Utveckla stadskärnan med hjälp av köpcentrumens metoder – för att skapa en stadsmiljö som sjuder av mångfald.
Stockholm Business Region, stadens näringslivs- och turistkontor, har just uppdaterat regionens gemensamma varumärke - Capital of Scandinavia 2.0. Vi ska bli Europas ledande hållbara tillväxtregion år 2020! Stockholms identitet och personlighet uttrycks i detta varumärkesarbete med tre ledord: innovativ, omtänksam, trendig. Dessa ord är en utmärkt utgångspunkt för de mål för cityförnyelse som Stockholms Stad just nu arbetar med. Stadens vision om fler besöksmål och aktiviteter, livaktiga stråk och fler bostäder är utmärkta. Men hur ska detta genomföras?
Det är sant att en levande stad bygger på variation, mångfald och frihet. Stockholms city är på många sätt raka motsatsen till ett köpcentrum – här finns en unik blandning av kultur, kontor, nöje, mötesplatser, hotell och bostäder, gammalt och nytt. För att stärka Stockholms varumärke bör denna mångfald fördjupas och breddas. Även om det kan låta paradoxalt, tror vi att cityförnyelsen har mycket att lära av hur moderna köpcentrum arbetar. Ett city i världsklass blir lättare att förverkliga om vi bejakar handeln och kommersialismen som positiva drivkrafter i stadsutvecklingen.




















Illustration: sammanställning av resultat från City i Samverkans två stadsvandringar med viktiga cityaktörer under hösten 2011. Här redovisas de vanligaste förslagen till åtgärder. Illustration av Gio Olla.
Bejaka kommersialismen
Det är ett faktum att städer alltid har skapats av handel och kommers. Utan butiker inget stadsliv. Trots att ingen på allvar önskar en stadskärna utan butiker används ordet ”kommersiell” ofta på ett nedsättande och oreflekterat sätt. I kritiken mot nya Slussen har en ”kommersiell galleria” av någon anledning lyfts fram som något negativt. Vi undrar: blir det bättre om gator och gångstråk bara har kontor och bostäder i bottenvåningarna - eller inga lokaler alls som i gångtunnlarna i nuvarande Slussen? Vi välkomnar dock den mer seriösa diskussion som t ex nyligen initierats av Tomas Rudin, oppositionsborgarråd (S) i Stockholm. Rudin skriver i en inbjudan till en workshop om det offentliga rummet i februari: ” När allt större del av det gemensamma gaturummet domineras av och ibland begränsas av entréavgifter, gallerior, öppettider och uteserveringar med serveringstillstånd blir vi allt mer konsumenter och allt mindre medborgare.” Vi håller med om att det är viktigt att utvidga det gemensamma offentliga rummet. Men en del av lösningen handlar faktiskt om mer kommers - längre öppettider, fler gallerior och att kontor i byggnaders bottenvåningar omvandlas till handel och serveringar. Det är allt vanligare att politiska möten och opinionsbildning utspelas i gallerior och köpcentrum. Slutsats: kommersen vidgar det offentliga rummet.
Gungor och karuseller
Moderna köpcentrum har en fördel framför den klassiska staden. Alla lokaler har en och samma ägare. Det gör det faktiskt lättare att ge plats för ”icke kommersiella” funktioner som toaletter och skötrum. Mindre lönsamma kaféer och restauranger kan också ges plats, eftersom dessa fungerar som magneter och lockar kunder till centrumet. Ägaren kan, som i revysångaren Karl-Gerhards kuplett om Svenssons tivoli, ”tjäna in på gungorna vad vi förlorar på karusellen”. I den traditionella staden är ägarbilden mer splittrad. En enskild fastighetsägare kan säga: ”fler restauranger är bra för stadslivet och ökar värdet på alla fastigheter. Men vi vill inte ha någon krog i just vårt hus, det får någon annan sköta…”. Ett exempel på ett annat sätt att tänka är Sickla Köpkvarter i Nacka där kultur- och hantverksföretag gavs plats längs en bakgata med enklare lokaler och lägre hyra. Dessa annorlunda verksamheter ökar hela områdets attraktivitet. På ett liknande sätt fungerar modegatan Carnaby Street i London – tack vare varierade hyror kan både större och lönsamma och mer okända butiker ligga bredvid varandra. I Jönköping har kommunen på ett enkelt sätt ordnat fler offentliga toaletter – genom att betala privata caféer och restauranger för att hålla sina toaletter öppna för allmänheten.

Slutsats: ta fram innovativa ekonomiska modeller för att utveckla city, gärna inspirerade av moderna köpcentrum.
Utrymme för mångfald
En vanlig kritik mot handeln i både stadskärnor och köpcentrum är likriktningen av utbudet - för mycket H&M, Lindex och MQ - och för lite av unika butiker. I verkligheten är det dock tvärt om, aldrig någonsin har besökarna i Stockholms City haft så många olika butiker och restauranger att välja på. Men det finns ett hot mot de annorlunda verksamheterna: om det är brist på lokaler längs gator där många passerar, då kommer bara de mest välkända varumärkena att få plats. En stad med ett fåtal stråk ger inte plats för det annorlunda. I det perspektivet kan den nya gallerian MOOD mellan Regeringsgatan och Norrlandsgatan som öppnar under våren, ses som en viktig stadslivsförbättrare. MOOD kan skapa bättre flöde längs idag bortglömda bakgator mellan Hötorgscity och Stureplan. Dessa högre flöden gör det ekonomiskt realistiskt att omvandla kontoriserade bottenvåningar längs t ex Jakobsbergsgatan för en levande och annorlunda kommers. Området kring Gamla Brogatan, som genom de nya stationerna för Citybanan kommer att få ökad flöden, har också gott om oanvända bottenvåningar.

Slutsats: City har gott om bakgator där vi – av omtänksamhet om det annorlunda och kreativa - kan öka flödena och utrymmet för det kreativa.
Offentligt och överglasat
Gallerian i City fungerar idag som en viktig mötesplats, öppen för alla och med ett utbud som vänder sig till allt från turister till arbetande i city. Denna breda inomhusgata fungerar i praktiken som ett av citys viktigaste offentliga rum, man skulle kunna säga en ”vintervariant” av Drottninggatan eller Kungsträdgården. Stadslivet skulle knappast vinna på om man återuppbyggde den gamla utomhusgatan Norra Smedjebacken, fylld av snö och blåst under stora delar av året, som tidigare låg på den plats där Gallerian är byggd. På samma sätt fungerar Centralstationen som ett välfungerande offentligt rum under tak, skyddat mot nederbörd och någorlunda varmt.

Slutsats: för att leva upp till innebörden i varumärkets ord ”trendig” bör vi snarare utvidga antalet offentliga rum under tak, där både citys handel, kultur och politiska liv kan vidareutvecklas.
Prioritera och planera
Stockholms stads arbete med en vision för cityförnyelsen är i förlängningen en angelägenhet för hela Sverige. Landets viktigaste mötesplats bör därför utvecklas med utgångspunkt från helheten och målen, inte detaljer och enskilda särintressen. Här finns mycket att lära av framgångsrika köpcentrum, där tydlig prioritering och styrning ger goda affärer och välkomnande miljö. Låt gärna Stockholms uppdaterade varumärke prägla det fortsatta arbetet med ett city i världsklass. Vi har svårt att hitta tre bättre ledord för framtiden än dessa:innovativ, omtänksam, trendig.
Jerker Söderlind, Per Eriksson, Lars Backemar, strategisk rådgivare, VD och ordförande i City i Samverkan i Stockholm. 


lördag 4 februari 2012

Handeln bygger staden - nu tillgänglig på nätet


Det tog lite tid

Först att skriva den och få alla bilder på plats - och sedan att få till marknadsföringsmaterial och lägga ut  via digitala länkar. Men nu går min bok, Handeln bygger staden, på knappt 900 sidor äntligen att köpa på nätet och kan även beställas i bokhandeln.

Du kan gå direkt in på förlagets sida: http://www.market.se/Market/fakta/  - den kostar 750 kr + moms.


Sedan boken gick till tryck har bl a följande hänt, som gör att boken redan nu inte är helt aktuell:

Nacka Forum har, tack och lov, tagit bort de krångliga entréerna till sina toaletter och skötrum och tar numera inte heller ut en avgift för toalettbesök. De är i detta, direkt inspirerade (eller kanske till och med utmanade...) av Sickla Köpkvarter som är Forums främsta lokala konkurrent. Detta är mycket bra och en god illustration till att kunderna har allt att vinna på mer konkurrens inom handeln.

Umeå kommun kommer nu, tack vare att man varit helt ointresserad av att planera för handel (eller helt enkelt inte förstår handelssektorns villkor) att få ytterligare ett handelsområde, utslängt åt ytterligare ett annat håll än de handelsplatser som redan finns. Det är bra att IKEA kommer att etablera sig, med varuhus och galleria, i Umeå. Men den kommunala planeringen av handeln är i sanning märklig. Företagen K-Rauta och Media Markt, som av kommunala beslut kom att lokaliseras till en helt felaktig plats i staden, har också kraftigt kritiserat kommunen för sin bristande framförhållning. Umeå kommuns planering är både handels- och konsument-fientlig. Kapitlet om Umeå är nog det mest deprimerande i boken, men tyvärr också sant...

Det återstår alltså en hel del att göra, innan handeln erkänns som en viktigaste faktorn i stadsbyggandet. 

Men, jag är övertygad om att utvecklingen långsamt är på väg åt rätt håll!

Hänt sedan sist, kort summering:

Efter sommarens föredrag i bl a Visby och Växjö om handelns framtid samt korrläsning och bildarbete med boken, har jag under hösten dragit igång ett kontor i Gamla Stan, Stadsliv AB, med den enkla affärsidén att rita det folk gillar. Vi får både snabbare planprocesser, mindre överklaganden, trevligare miljöer och bättre lönsamhet om arkitekturen och stadsplaneringen kommersialiseras, dvs inriktas på att leverera populära platser och hus. En bättre beskrivning av företaget - medarbetare, samarbetspartners, projekt, produkter, tjänster - kommer vi att lägga upp på företagets hemsida inom kort (www.stadslivab.se).

Vi sitter på Svartmangatan 21, intill Chaikana Teahouse, mitt emot Tyska Kyrkan.


Under hösten 2011 har vi haft ett flertal mingel och bokreleaser på kontoret, en konferens om arkitektur och stadsplanering, uppdrag åt och samarbete med kommuner som Askersund, Örebro, Nacka, Huddinge, Skellefteå, Gällivare och organisationer som Fastighetsägarna, Timbro, ICA och politiska partier. Jag har också haft en del artiklar införda i (eller har blivit intervjuad i) DN, Nacka-Värmdöposten, Fastighetstidningen, Fastighetsvärlden, Market, KF:s tidskrift Detaljer, ICA:s magasin Handelskraft, Nerikes Allehanda, Radions P1 i Göteborg, Mitt i Nacka, Arkitekten, Yimbys hemsida, etc.

Under året har jag också, i samarbete med Gio Olla, Håkan Jersenius och Joakim Sturesson, ansvarat för två kurser på KTH - en för engelskspråkiga Masters-studenter med fokus på Skarpnäck och en för svenska elever på Samhällsbyggnadsprogrammet med uppgiften att ge Lidingö ett väl fungerande och attraktivt centrum. För City i Samverkan har jag också under hösten arrangerat ett antal seminarier och deltagit i arbetet med att ta fram en konkret vision för utveckling av Stockholms city.

2012 har Stadsliv AB dragit igång föreningen Översiktsplanens Vänner - en supportverksamhet för att stödja de politiker, tjänstemän och företag som menar allvar med att vilja genomföra tankarna i Stockholm Stads utmärkta översiktsplan - Promenadstaden.

Nästa möte blir på torsdag den 16 februari, mellan 17.00. - 20.00. Vi får då en presentation av Yimbys/Alternativ Stads planförslag, Lindhagen 2.0, och kommentarer och presentationer från Naturskyddsföreningen. Om du vill komma på minglet, OSA till mig på jerker.soderlind@stadslivab.se. Föreningen finns även på FaceBook. Verkliga experter på vad en stad är, dvs personer som inte är arkitekter, trafikplanerare, akademiker och ingenjörer kommer att ha företräde om det blir för många anmälda.

Ha det bra! Här en länk till den senaste artikeln, i fastighetsvärlden:

Vilken design gillar du bäst? Den i Wien till vänster eller den planerade mittemot Stockholms centralstation, till höger?




fredag 16 december 2011

länk till handeln bygger staden



Inom kort, när mitt förlag har lyckats lägga upp en länk till den digitala bokhandeln, kommer jag med mer information om boken Handeln bygger staden, knappt 900 sidor om handel och stadsplanering.

Här är dock en länk till den presentation som gjordes hos Timbro i förra veckan:

http://www.timbro.se/innehall/?art=video%2Fpodradio-kommersiali





onsdag 26 oktober 2011

Stadsbyggande handel

I dagens nummer av NackaVärmdöposten finns en presentation av vårt arbete på uppdrag av företagarna i Älta centrum. Uppdraget var att ta fram ett realistiskt alternativ till att flytta livsmedelshallen bort från samhället, ut mot en motorvägsavfart. Det är ju ganska poänglöst att klaga på att handeln lämnar våra samhällen, om man inte presenterar lösningar som både tillgodoser handelns intresse av god logistik och utrymme samt de boendes/arbetandes önskemål om en god stadsmiljö. Man kan se förslaget som en tillämpning i den lilla skalan av min bok Handeln bygger staden, Market förlag, knappt 900 sidor, som nu är under tryckning.

Förslaget är ritat av arkitekterna Gio Olla och Joakim Sturesson på mitt företag Stadsliv AB. Det presenterades vid ett möte med ca 170 deltagare på Ältas nya kulturhus, Älta Kulturknut. Mottagandet var mycket positivt. Det bygger på att skapa en väl fungerande parkering, på ett torg och i garage, i centrala Älta. För att vara realistiskt krävs bättre tillgänglighet med bil längs Ältavägen, plats för en större ICA-hall med bättre sortiment, plats för småföretag som frisör, café, skomakare, inredning, kläder etc. Den lokala handeln kan kompletteras med lokal service och samtidigt se till att det nybyggda kulturhuset får många besökare.

Lite mer info om vårt kontor finns på vår hemsida, som verkligen inte är klar på något sätt: www.stadslivab.se.

Här är en bild ur presentationen:

Det höga huset i mitten av bilden har inte vi ritat. Det finns redan. Men det har placerats som en del av ett torg med nya bostäder och lokaler. På taket till ICA-hallen föreslår vi bostäder och kanske kontor, bland annat några radhus med varsin liten trädgård. En del av ett gammalt parkeringsdäck intill kulturhuset har rivits, men det kompenseras av att det går at ordna parkering under mark och i ett p-hus intill dagens ICA-hall.

Här är en länk till lokaltidningen, jag hoppas att den fungerar:

http://www.nvp.se/Naringsliv--Arbete/De-fixade-eget-forslag-for-nytt-centrum/

Huvudtanken är att skapa en attraktiv och mysig mötesplats för handel, service och kultur, som i viss mån (och vad gäller ett visst utbud) kan konkurrera med de betydligt starkare handelsplatserna i närheten, Tyresö centrum och Sickla Köpkvarter. Vi har visat hur det går att göra om ett par ödsliga och överstora parkeringsytor och ett nedsänkt och lågt utnyttjat grönområde till en småstadsmiljö med ett stort tillskott av nya bostäder i traditionell (alltså trevlig och därigenom populär) arkitektur. Vi ersätter ett par små barnstugor/fritids, vildvuxna buskage och lågt utnyttjade matargator och vändplaner med bostadshus och några kvarter med verksamhetsytor med bostäder ovanpå. Ältavägen förändras i de centrala delarna från en landsväg med ett separat cykel/gångstråk till en stadsgata med trottoarer och en rondell vid infarten till det stora parkeringstorget. det finns också ett mindre torg strax intill som kanske skulle upplevas som lite mer mysigt än det stora "nyttiga" parkeringstorget.

Dagens planskilda korsningar och gångtunnlar ersätts av småstadsgator med trottoarer. De som skulle tjäna på förslaget är kanske främst fastighetsägaren Wallenstam, som äger ett stort antal hyreslägenheter i området, liksom Nackas styrande politiska majoritet, som skulle kunna vinna många röster på ett populärt förslag till ny bebyggelse. Självklart skulle också de boende i Älta tjäna på en sådan här lösning, liksom ICA-handlaren, skomakaren, caféet, frisören osv, som skulle kunna ha kvar sin verksamhet "mitt i byn". Här är en bild på det hittillsvarande officiella förslaget på hur en ICA Superstore skulle kunna placeras i ett effektivt trafikläge vid Tyresövägen. Det är den lösningen som många Ältabor har re-agerat emot:



Vi får se vad som händer. Det gäller att tänka positivt. Och att rita hus som de som inte är arkitekt-utbildade gillar. Jag tror att det kanske är det viktigaste av allt. Att rita hus och stadsdelar som får modernistiska arkitekter att slå bakut och mumla om att det är fel att rita det som användarna vill ha och att man istället måste satsa på en "helt ny sorts arkitektur, att spränga invanda estetiska gränser, att skapa en utopisk arkitektur, en arkitektur av vår tid, att bygga för framtidens nya människa, att vara nyskapande" etc. Sådana uttryck brukar användas av felutbildade arkitekter (eller kanske över-utbildade eller hjärntvättade arkitekter) för att i viss mån dölja det faktum att modernismen är ett totalt och komplett misslyckande, både vad gäller estetik och stadsplanering.

Jag hoppas verkligen att någon arkitekt kommer och anklagar det här förslaget (som inte alls är färdigritat, det återstår en hel del arbete bland annat vad gäller nivåer och entréer och parkering) för att vara "tillbakasträvande", "nostalgiskt", "insmickrande", "populistiskt", "lättköpt", "reaktionärt" etc. Det är ju det det är! Men att vara re-aktionär innebär ju att re-agera mot något. I detta fall handlar det om att re-agera på och därefter re-konstruera en plats som har ritats av modernistiska trafikplanerare och arkitekter. Men på många andra håll i Älta är det mycket vackert och lummigt och grönt. Och husen är varierade och intressanta. Det kan man bygga vidare på.  Ha det bra!

tisdag 18 oktober 2011

Läskigt gånger tre

Läskigt ett

I söndags var jag uppe på taket på vårt hus och bytte ut trasiga tegelpannor. Eftersom vi äger vårt hus har vi starka incitament att minimera skador, värmeförluster, läckage och annat otrevligt. Om vi hade hyrt huset hade vi inte brytt oss på samma sätt, utan kanske ringt på en serviceperson först när det började läcka in vatten genom taket. I det perspektivet är ägande en ekologisk princip, eller kalla det kanske för en förvaltningsform som ger starka signaler till användaren av något (som en cykel, en bil, ett par skor) att vårda och ta väl vara på saker. Att miljonprogrammet står och förfaller, åtminstone på sina håll, har med detta att göra. De som bor där har ingen makt och inget ansvar. De stora bolagen bryr sig bara ibland om husen, och många väntar just nu på att staten ska tillskjuta en massa av skattebetalarnas pengar för "upprustning" av dessa ibland skruttiga, ibland ganska bra hus.

Hur som helst var det lite läskigt ett tag, att klättra uppe på taket, även om jag hade bundit fast mig i skorstenen med ett rep. Fotot nedan är från en affisch från den tid då det bedrevs enkel stadsplanering i Nacka, Saltsjö-Duvnäs, med ekologiska incitament: någon gjorde en plan och styckade av tomter. Ett stort antal personer köpte dessa tomter och byggde sig varsitt hus. All hus kom att se annorlunda ut. Det fanns i praktiken total frihet att bygga med vilken arkitektursmak som helst. Och det tycker jag är bra.

Det byggdes en del stora och lyxiga hus. Men även billiga och ganska skruttiga hus som vårt, vilket byggdes av en familj där frun arbetade hemma och odlade upp tomten medan mannen jobbade på parkförvaltningen i Nacka. Det första läskiga, förutom att det var slipprigt uppe på taket, är att Nacka kommun inte längre planerar den sortens stadsdelar. Om man gjorde det, skulle det växa upp många fler villasamahällen med varierad arkitektur och med hus som var både billiga och dyra i samma område. Det läskiga är alltså att de som förespråkar en marknadsstyrd stadsutveckling, moderaterna, inte skapar stadsplaner för att detta ska kunna ske. Marknadsstyrd betyder ju att det är användarna, brukarna, de som står för efterfrågan, som har makten.

Om det är ett fåtal stora bolag som styr, då är det ju knappast någon marknad, snarare fåtalsvälde. Alltså behövs det en styrande instans som sätter upp spelregler och spelplaner, för att det ska bli en marknad.

Läskigt två

Det andra läskiga i söndags, det var mer läskigt. Jag sprang hemifrån in till Gamla Stan och passerade området där det gamla Lugnet en gång låg. Lugnet hör till min lista på "rivna favoriter", liksom den gamla kåkstaden i Hagalund. Där reste sig ett antal kartonger till byggnader. Att säga att det såg ut som en repris på miljonprogrammet är att skymfa de ibland ganska välbyggda hus, med genomtänkta planlösningar, som byggdes under 1960- och 1970-talen. Bilden nedan visar att det knappast är ett århundrade för sent för att lägga fram ett Arkitekturprogram för Stockholm. Det håller Stockholms stad som bäst på att ta fram. Hur det kommer att se ut, programmet, vet jag inget om.

Men tristare än de pizzakartonger som har ersatt den vildvuxna stadsmiljön i gamla Lugnet kan det knappast bli. Är det någon som på allvar tror att det har varit arkitekter inblandade i uppförandet av dessa bostadscontainrar? det läskiga är att vi faktiskt har en byggnadsnämnd i Stockholm, där det sitter politiker, vilka har i uppgift att vara medborgarnas företrädare. Jag har svårt att förstå på vilket sätt, och med vilka argument, som den prefab-firma som har byggt dessa "kvadratmeterbehållare" till hus, har argumenterat för att byggnadsnämndens ledamöter har släppt igenom bygglovet.

Det läskiga är, att det kanske är så att det faktiskt har varit arkitekter inblandade i detta. I vilken grad och på vilket sätt vet jag inte. Men även om arkitekterna bara hade möjlighet att påverka färgsättningen, så är det ett mysterium varför alla husen på bilden ser ut som de gör. Kan det vara så att det rör sig något slags "virus" bland arkitekter och byggfirmor, där alla tävlar om att rita och bygga så läskigt som möjligt?  Det stora konstiga huset mitt i området där Lugnet låg, med ett högt torn som man kan gå igenom eller under, kanske skulle göra sig bra som en filmkuliss i någon sorts dystopisk deckare, men knappast som en plats som människor stolt kan kalla "min plats på jorden".

Strax efter bilden ovan togs, avtog dock det läskiga, när jag kom fram till kontoret i Gamla Stan. Där är det inte läskigt. Där är det närmast mysigt.


Läskigt tre

Men då hände något ännu mer läskigt. Jag slog upp det senaste numret av tidskriften Arkitektur. Där var det en jury med arkitekter (tror jag) som hade utsett ett "Debutpris". Det handlade om att tidskriften lyfte fram några unga och lovande arkitekters första hus, som ett stöd och en uppmuntran i det fortsatta arbetet. Och detta, mina vänner, det lovar inte gott. De hus som visas i det här numret av tidskriften Arkitektur (kanske borde man ta och byta namn på tidskriften Arkitektur till "Kartongnytt" eller något mer passande...) är, men något undantag, samma sorts abstrakta svarta kartonger som jag sprang förbi på vägen till Gamla Stan.

Jag bara undrar: har tillverkarna av svart färg, platta tak och rå betong tagit över driften av Arkitekturskolan (förlåt, Kartongskolan...)? Det skulle i så fall vara ett allvarligt inslag (eller exempel) på privatiseringens negativa konsekvenser. Om det är så, att enskilda tillverkare av fula byggnadsmaterial har tillåtits att sponsra arkitekturutbildningen eller ger bidrag till enskilda elever för att de ska rita hus i plåt och betong, då tror jag att det behövs någon sorts översyn av det statliga utbildningsväsendet...

Nå, det hus som juryn tyckte var bäst, det visas på bilen här intill. Jag hade förstått detta hus (eller kanske ska man säga "konstruktion") om det hade varit fråga om ett atombombssäkert skyddsrum, producerat någon gång under kalla kriget på 1950-talet. Då hade jag förstått varför någon hade byggt en "studio" i rostig plåt där man kunde dra upp alla fasader och skydda sig mot omgivningen. Då hade jag förstått varför man hade tagit den stora kostnaden och grävt ned (!) en bottenvåning under mark med pentry, vinkällare och som det står i bildtexten "sovkabiner". Om huset hade byggts för att vara med i en dystopisk sciencefiction-film där det kryllade av zombies och eller för dataspelet "Resident Evil" med döda levande monster som man måste skydda sig emot, ja då hade det varit lite smart att bygga ett plåthus med underjoridsk källare och en inredning som för tankarna till ett modernt och ygieniskt slakthus i miniatyr. Kåken har till och med en innergård med gallerdurk, som är höj- och sänkbar! Lite tufft om det hade varit avsett för en James Bondfilm från 70-talet med hydraulik där bovarna kunde hänga upp agent 007. Det enda jag saknar är väl det automatiska (fjärrstyrda) kulsprutetornet på taket och en bassäng med hajar någonstans.

Självklart, om en person vill bygga en bunker på Gotland, då ska väl den personen få bygga det. Jag skulle vara beredd att ge bort min Iphone för att försvara rätten för människor med mycket pengar att bygga hus som de tycker är bra. Det jag bara undrar, det är väl om allting måste se ut så här?

Men, allvarligt talat, vilka signaler sänder den här typen av bunkerbyggnader till unga entusiastiska blivande arkitekter i början av sin karriär? Bilderna intill är två andra av de nya hus av nya arkitekter som Kartongnytt tycker är bra. Utställt i en skog står den här dystra klumpen. Det är alltså inte fråga om en upplagscontainer för giftigt avfall eller en transformatorstation i korrugerad plåt. Det är en bostad.
Och det här svarta bunkerkomplexet kan möjligen uppskattas för att vara "stilrent" eller "konsekvent". man skulle kunna säga att det är en  "känslig parafras på en konsekvent genomförd 1960-talskopia av ett lågbudgetprojekt för massfabrikation av enkelt boende". På det sättet är det kanske ok. Men nyskapande? Trevligt? Mysigt? Om den ledande arkitektur-tidskriften i Sverige premierar den här sortens lådor, då hjälper det faktiskt inte att Stockholms stad tar fram ett arkitekturprogram för att höja kvaliteten i arkitekturen. Då får vi en definition på "kvalitet" som bygger på ett internt synsätt, med få eller inga kopplingar till vad "vanligt" folk tycker är bra.

Och. Observera. Det finns INGA vanliga människor! Personer som inte har en arkitektutbildning tycker väldigt annorlunda och olika om arkitektur, liksom om mat, politik, filmer, böcker, kläder etc. det jag vänder mig emot är likriktning, tråkighet, fulhet. OK?

(Sedan kan man ju undra, vad fraktskeppet "Nostromo" från den första Alien-filmen har att göra ovanpå det gamla utbildningsdepartmentet i Stockholm... Men, det är en annan fråga, men viss koppling till ovanstående.)



måndag 3 oktober 2011

Frånta egoisterna rätten att överklaga nybyggen

Denna artikel publicerades idag på STHLM Debatt i Dagens Nyheter. 15 blogg-kommentarer och 134 Tweet. Ganska bra!


Artikeln finns även att läsa på min hemsida som är under uppbyggnad - www.stadslivab.se



Det är inte byggbolag som saboterar stadsutvecklingen. Det är arkitekterna, byråkraterna och egiosterna, skriver stadsforskaren Jerker Söderlind. Acceptera att stadens idé är att ställa många hus på samma plats så att de skymmer utsikten för varandra. Stockholms översiktsplan, Promenadstaden, kan inte genomföras med dagens regler.

Det stämmer att 1900-talets monotona staplande av funkislådor har ersatt 1800-talets stadsbyggande. Men Monica Fundin Pourshahidi skjuter i DN 110921 på pianisten. Det är inte marknaden i form av byggbolag som saboterar stadsutvecklingen. Det är, i tur och ordning, arkitekterna, egoisterna och byråkraterna. Några nedslag i verkligheten:
1. Fastighetskonferensen Business Arena på Stockholm Waterfront i september: En chef på ett stort företag nickar bekymrat mot sin egen utställningsmonter. Bilderna på ett nytt projekt visar en fyrkantig låda i plåt och glas. ”Du vet, jag är mycket tveksam till det där. Men du får absolut inte citera mig. Det är min personliga uppfattning”. En kommunal chef i en mellanstor stad i en monter intill säger: ”Jo jag vet, det nya kontorshuset ser inte klokt ut. Men arkitekterna säger att det är sånt som gäller nu...”. Några glas vin senare luftar en chef på ett annat storföretag sin förtvivlan: ”Det enda vi får bygga är punkthus ute i granskogen. Det saboterar stadens själ och urvattnar Stockholms varumärke, Capital of Scandinavia. Vad ska vi göra?”
2. En tisdagskväll i Nacka: En granne knackar på dörren. Han delar ut protestlistor mot att Saltsjö-Duvnäs Tennisklubb ska bygga tre nya banor. ”Är det inte bra om fler får spela tennis?” undrar jag. ”Jo, men mina barn har redan en tennistid” svarar han. Några veckor senare stoppar kommunen projektet. Grannarna delar ut glada flygblad och kräver att kommunen ska bekosta en boulebana. Jag ringer tennisklubben och vill få en tennistid. Det går inte. Det är fullbokat. Samrådsmöte i Askersund i maj i år: irriterad villaägare tycker att vi har föreslagit radhus längs vattnet på fel ställe: ”Om vi hade köpt den andra villan vi såg på, då hade det här varit jättebra. Men nu skymmer ni vår utsikt. Vi kommer att överklaga.”
3.              Konferens i Köpenhamns nya miljonprogramsliknande stadsdel Örestaden. Jag visar en bild av Sveavägen i Stockholm och frågar åhörarna om det är en bra stadsmiljö. Nästan alla höjer sina händer i luften. Jag ställer frågan till Trafikverkets/Vägverkets representant: ”Skulle vi få bygga Sveavägen idag?” Han svarar: ”Nej, absolut inte, det är helt otänkbart.” En annan konferens. Dåvarande stadsbyggnadsdirektören Ingela Lindh visar ett flygfoto av Gamla Stan i Stockholm och förklarar: ”Antag att ett byggbolag ville bygga det här idag. Alla våra experter skulle säga nej. Gamla Stan är olaglig i förhållande till regelverket”.

Vi måste se sanningen i vitögat. 1900-talets arkitektur, stadsplanering och regelverk är ett totalt och komplett misslyckande. Inom alla andra produktområden, som telefoner, gymnastikskor, tvättmaskiner, cyklar och tandborstar är nya modeller bättre än gamla. Men 1800-talets stad erbjuder vackrare hus, mer levande stadsliv och högre hållbarhet än det som byggts utifrån modernismens visioner från 1930 och 1960-talen. För att återerövra stadslivet krävs tre återställare:
1. Arkitekterna måste bli kommersiella istället för utopiska. Uppskattade stadsdelar som Järla Sjö i Nacka, St Erik i Stockholm och Jakriborg i Skåne avfärdas av felutbildade kartongarkitekter och elitistiska arkitekturjournalister som ”populism”. Det är dags att ersätta svamlet om att ”rita för framtiden” med ett kommersiellt synsätt där kundens smak är det enda godtagbara kvalitetskriteriet. Mer 1800-talsarkitektur! Det populära är det moderna! Jämför med mobilmarknaden där efterfrågan avgör vad som produceras.
2. Egoisterna ska fråntas sitt veto. Den som bor på en plats är i juridisk mening jävig och ska inte få överklaga en plan. Om de besuttnas veto hade styrt på 1600-talet skulle Skeppsbrons 19 kvarter i Gamla Stan ha stoppats av gnällmånsar som yrat om att ”utsikten från Österlånggatan förstörs”. 1800-talets Östermalm hade förhindrats av gröntokar som slagit vakt om ”Ladugårdsgärdets omistliga grönstruktur". Acceptera istället fakta: stadens idé är att ställa många hus på samma plats så att de skymmer utsikten för varandra. Stockholms översiktsplan, Promenadstaden, kan inte genomföras med dagens regler.
3.              Byråkraterna bör ges nya instruktioner. Istället för att hävda en strandskyddslag som gör att bara de rikaste kan bo nära vattnet bör Länsstyrelserna jaga kommuner som vägrar att bygga nya versioner av Strandvägen med blåslampa. Boverket bör befrias från ”ansvaret” att hindra byggare från att bygga billigt och på platser där det bullrar men där folk vill bo. Bilindustrin klarar sig utmärkt utan ett statligt ”Bilverk”. Upprätta ett regelverk som är för staden, ej emot!

En återgång till 1800-talets typ av arkitektur, stadsplanering och regelverk är nödvändig. Men Östeuropas stapplande försök att återgå till marknadsekonomi och demokrati visar en sak. Makten ger sig inte utan strid. Vågar vi utmana arkitekter, egoister och byråkrater? Vad är alternativet?

Stoppa egoisterna!

En något kortare variant av denna text kommer inom kort att publiceras i min lokaltidning, Nacka-Värmdöposten.


Frågan om det grönas betydelse i staden behandlas i min kommande bok Handeln bygger staden. I ett kapitel om transportpolitik tas situationen i Nacka och Värmdö upp som illustration till två varianter av ekologisk planering: symbol-ekologi respektive realekologi. En slutsats i detta kapitel är att det är mer ekologiskt att bygga tätt och att placera parker i mitten av bebyggelse, jämfört med att bygga glest och att investera stora summor i att anlägga naturreservat på platser som förhållandevis få människor besöker.


Jag ber om ursäkt för att denna artikel saknar illustrationer.


jag håller även på att sätta ihop en reguljär hemsida. där finns en del mer aktuella artiklar och projekt och kommande föredrag och seminarier. bland annat dagens artikel i DN Sthlm. 


gå till www.stadslivab.se


mitt företagsmail är: jerker.soderlind@stadslivab.se


nu kommer artikeln i NVP:


Låt inte egoisterna bestämma!

Många organisationer vill göra om det branta Skuruberget vid Skurubron i Nacka till ett naturreservat. Först vill de köra bort de som har fritidshus på berget och riva deras stugor, knappt 70 stycken. Sedan vill de att Nacka kommun ska köpa ut markägaren, byggföretaget JM, för 25-30 miljoner av skattebetalarnas pengar. Därefter vill de att kommunen ska investera ännu mer pengar för att göra om igenvuxna skogsbackar till en landskapspark för friluftsliv.

Som boende i Ekängen, intill tennishallen vid Långsjön, gillar jag tanken att utveckla Nackas gröna värden. Nackas attraktivitet bygger på två saker: bostädernas närhet till innerstaden i Stockholm och den lokala närheten till vatten, skog och natur.

Nackas politiker har därför två uppgifter:

1) att förbättra närmiljön för de som bor här och
2) att se till att fler människor kan få bo lika trevligt och grönt i framtidens Nacka.

Tyvärr har Aktionsgruppen ”Rädda Skuruparken” fått flera politiker att acceptera ett naturreservat på berget. Det är varken bra för dagens Nackabor eller gör det möjligt för fler att bli nackabor i framtiden. Denna aktionsgrupp är en samling trångsynta egoister som bara ser till sina egna intressen, utan ansvar för Nackas helhet eller framtid.

Det är tragiskt att respektabla organisationer som Naturskyddsföreningen ställer upp på idén om ett dyrt och felplacerat reservat. Så här skrev aktionsgruppen i sitt remissvar 2008 om kommunens tanke att kombinera ett reservat med ett fåtal lägenheter högst uppe på berget:

”Bostadsbristen är stor bland ungdomar men detta beror inte så mycket på omfattningen av bostadsbyggandet som på det faktum att nyproducerade lägenheter är för dyra, oavsett om det är hyresrätt eller bostadsrätt.”

Detta är rent struntprat.

Om det är ont om mark att bygga på blir marken dyr och det byggs bara få hus. Då blir husen dyra. Då blir det bostadsbrist.

Men aktionsgruppen har fel på flera punkter:

11) Skurberget är fel plats för ett reservat. En väl fungerande park är placerad i ”mitten” av bebyggelse, nära många bostäder, skolor, arbetsplatser osv. En bra park ligger också på ganska plan mark, så att det går att cykla, ta sig fram med barnvagn, ordna löpslingor, bollplaner och annat. Skuruberget ligger i utkanten av bebyggelsen och är mycket brant. Det kan ingen ändra på. Den välskötta Ringparken i Saltsjö-Duvnäs är däremot ett exempel på en park som är välordnad, trygg och kommer många till glädje.
   
22) Ett reservat är inte gratis.  Varför ska Nackas skattebetalare betala 25-30 miljoner för att boende och skolbarn i Saltängen och Saltsjö-Duvnäs ska kunna rasta hundar och vandra på berget utan att ”störas” av några fritidshus? Samma pengar kan användas för att rusta upp platser som många människor använder. Fler träd, bänkar, bättre belysning, lekplatser etc vid skolorna i Skuru, Saltängen eller Ektorps centrum skulle komma fler till nytta. Det vore mer rättvist att skapa flera nya parker av Ringparkens typ.


3)    Ett reservat är fel sätt att göra Nacka grönare. Aktionsgruppen har skrivit att bostäder på Skuruberget skulle innebära ”ett naturreservat på bostadsbyggandets villkor” och vill freda hela berget från bebyggelse, kanske med undantag för ett café. Men ju närmare husen ligger naturen, desto bättre för människorna. Om man planerar en park som en del av en ny bebyggelse, alltså som en del av en detaljplan, blir det lättare att se till att parken sköts om och vårdas, som en del av en trevlig och grön stadsdel. Reservat är en gammal tankemodell från 1900-talet då allting skulle delas upp, bostäder på ett område, butiker på ett annat, kontor på en tredje osv. Det blir oftast trevligare att blanda flera funktioner, som i t ex Saltjö-Järla.

4)    Saltängen behöver en ny infart. Idag går all trafik till Saltängen, inklusive marinan och skolan, rakt igenom Duvnäs villaområde. Det vore bättre och säkrare för bilar, bussar, boende och skolbarn med en utfart från Tranvägen direkt till Gamla Värmdövägen. En sådan skulle kunna ordnas om man byggde nya bostäder på Skuruberget.

5)    Nya bostäder behövs. Aktionsgruppen glömmer att deras egna bostäder finns till tack vare att naturmark har omvandlats till hus och gator. Vad hade t ex hänt om Saltsjö-Duvnäs idag inte hade varit bebyggt? Många egoister i Ektorp och Skogalund hade säkert protesterat mot planer på att bygga ett villasamhälle i Duvnäs. En mer positiv utgångspunkt är att bygga fler trevliga stadsdelar som Duvnäs. Vi som redan bor fint ska inte vara egoistiska. Vi ska se till att fler får bo på vackra platser nära välvårdad natur. Även de som inte har råd att köpa en Duvnäsvilla.

6)    Befolka Skuruberget. Ta fram en plan för Skuruberget med små lägenheter i flerfamiljsvillor, radhus och billiga bostäder för ungdomar. Varierad och trevlig arkitektur, inte fula fyrkantiga lådor. Snickarglädje! Rusta upp stranden med en bättre väg, café, belysning och ett badhus. Gör plats för kolonilotter för de som inte har råd med villa eller sommarstuga. Gör en vacker park uppe på platån med ett föreningshus, ungefär som i Storängen. Det skulle inte kosta kommunen en krona. Men det skulle ge pengar över för att göra Nacka grönare på många andra platser. Det skulle göra promenaderna längs Skuruberget mer varierade och trygga.

Bygg parker där människorna finns
Låt inte egoister sabotera Nackas framtid
Bygg snickarglädjehus på Skuruberget

Jerker Söderlind, Ekängen