postmoderni(S)men och makten

Thomas Rudin, oppositionsborgarråd (S) i Stockholm ger i sitt senaste inlägg på Newsmill, angående behovet av en genusanpassad stadsplanering, tydliga belägg för att den nuvarande ledningen av det före detta socialdemokratiska arbetarpartiet har tagits över av postmodernistiska konstvetare.

Inlägget kan läsas här:

http://www.newsmill.se/artikel/2011/12/15/vi-m-ste-bryta-den-mansdominerade-stadsplaneringen#comment-321838

Inom kort, när mitt förlag har lyckats lägga upp en länk till den digitala bokhandeln, kommer jag med mer information om boken Handeln bygger staden, knappt 900 sidor om handel och stadsplanering.

Här är dock en länk till den presentation som gjordes hos Timbro i förra veckan:

http://www.timbro.se/innehall/?art=video%2Fpodradio-kommersiali

Jag har gjort följande postmodernistiska impressionistiska tolkning av Rudins inlägg (trots att jag är man) på Newsmill:

POSTMODERNISM I VÅR TID

Med sitt inlägg om genusperspektiv på stadsplaneringen på newsmill sällar sig Rudin till den store ledarens (Juholts) banbrytande formulering häromsistens (ungefärligt citat) om att "många väljare har aldrig upplevt något annat annat är en borgerlig regering" (ligger uppe på youtube).

Förklaringen till denna formulering (som inte bygger på att Juholt har sett fel i almanackan, av vilken annars framgår att vi bara haft en borgerlig regering i en och en halv valperiod) kan härledas till att Juholts första långa tal handlade om Kultur. Juholt är således postmodernist. "Borgerlig" betyder således inte borgerligt parti. Utan helt korrekt att det inte har funnits någon regering i Sverige på mycket lång tid som har drivit en socialistisk politik, alternativt att ordet "upplevt" handlar om en tolkning av en känsla som bygger på en föreställning om en verklighet som skapas i tänkarens egen föreställningsvärld utan direkt koppling till fysiska manifestationer eller sådana triviala fakta som röstresultat.

På samma vis bör Rudins formuleringskonst utolkas: Orden "män" respektive "kvinnor" kan således betraktas som konstruerade tankeverktyg som underförstått pekar på dikotomin emellan (och det undflyende saningsbegreppets bristande förmåga att greppa) en krass verklighet där frågor som kön, klass, hårfrisyr, rättvisa och  ojämlik fördelning av tandborstningskompetens bland ungdomar (relaterat till föräldrarnas sexuella vanor och utbildningsnivå samt skillnader vad gäller badrumsutrustning) rinner mellan fingrarna likt väljarsympatier i den postkapitalistiska hegemonins reduktionistiska fokusering på mätbara resultat och profitkrav.

Det är ju helt glasklart! Äntligen, och tyvärr allt för sent för att hindra den förvildade ungdomens småaktiga ointresse för organiserat föreningsliv i form av ungdomsförbund, har parollen från studentupprorens år (när den svenska arbetarklassens självuppoffrande avantgarde, i protest mot utbildningsreformer med syfte att inrikta den högre utbildningens innehåll mot kunskaper som på något sätt kunde vara tillämpliga i den kapitalistiska grottekvarnens utsugar-arbetsliv, genom att ockupera det egna studentkårshuset) intagit den svenska politiska scenen:

Fantasin Till Makten!

eller varför inte:

Makten Till Fantasin!

För övrigt har Rudin helt rätt. Det föreligger statistiskt säkerställda utredningar vilka påvisar att män (ni vet, sådana där egoistiska typer som konstruerar kollektivtrafikanläggningar) tenderar att ha längre avstånd mellan arbete och bostad, vilket kan förklaras av att en högre utbildning/inkomstnivå ger en högre specialiseringsgrad vilket i sin tur minskar antalet möjliga arbetsställen som passar den egna yrkeskompetensen, medan kvinnor tillföljd av en något lägre (generell) utbildningsnivå och högre andel anställning i offentlig sektor, tenderar att ha flera möjliga arbetsställen av mer likartad typ att välja mellan, vilket i sin tur ger att män reser längre och oftare med bil till jobbet medan kvinnor reser kortare och oftare utan bil. 

Detta förhållande kan enkelt illustreras av det faktum att hjärnkirurger har färre möjliga arbetsplatser att välja mellan, medan barnsköterskor har fler arbetsplatser att välja mellan, och då ibland väljer den arbetsplats som ligger något närmare.

Vi ser alla fram emot en genus-certifierad genomlysning och kvalitetssäkring av Slussenprojektets bussterminalsramper när väl S har återtagit makten i stadshuset. Det är dock på sin plats att redan nu tillse att inte Queer-perspektivet på busshållplatsernas vändplaner i ytterområdena sopas under mattan.

Men ser ni, redan där föll denne skribent i den självgillrade genusfällan, enär uttrycket "Sopa under mattan" implicit antyder att dammtussar bör upplockas eller dammsugas bort av underbetalda kvinnor när det korrekta förfaandet borde vara att obetalda män stod för städningen hemma, för att i någon mån kompensera för årtusenden av könsförtryck.  Att vår stadsminister enligt uppgift är den som står för tvätt och städning hemma, kan inte vara något annat än ett förslaget sätt att undanrycka sagda matta under Juholts och Rudins fötter. Föreslås härmed att SL inför särskilda vagnar markerade med "kvinnofrid" liksom särskilda boskapsvagnar markerade med "mansgrisar". Då blir det fred på jorden.

(Att det faktiskt inte är sant att städerna planerades och byggdes "av män, för män" som Rudin formulerar det, kan min mamma som var  "Mursmäcka" på 1600-talet intyga. Sanningen är ju relativ och inte heller alltid relevant...)

Fantasin till makten - makten till fantasterna!

(För vem behöver numera Grönköpings Veckoblad?)