Denna artikel publicerades idag på STHLM Debatt i Dagens Nyheter. 15 blogg-kommentarer och 134 Tweet. Ganska bra!
Artikeln finns även att läsa på min hemsida som är under uppbyggnad - www.stadslivab.se
Artikeln finns även att läsa på min hemsida som är under uppbyggnad - www.stadslivab.se
Det är inte byggbolag som saboterar stadsutvecklingen. Det är arkitekterna, byråkraterna och egiosterna, skriver stadsforskaren Jerker Söderlind. Acceptera att stadens idé är att ställa många hus på samma plats så att de skymmer utsikten för varandra. Stockholms översiktsplan, Promenadstaden, kan inte genomföras med dagens regler.
Det stämmer att 1900-talets monotona staplande av funkislådor har ersatt 1800-talets stadsbyggande. Men Monica Fundin Pourshahidi skjuter i DN 110921 på pianisten. Det är inte marknaden i form av byggbolag som saboterar stadsutvecklingen. Det är, i tur och ordning, arkitekterna, egoisterna och byråkraterna. Några nedslag i verkligheten:
1. Fastighetskonferensen Business Arena på Stockholm Waterfront i september: En chef på ett stort företag nickar bekymrat mot sin egen utställningsmonter. Bilderna på ett nytt projekt visar en fyrkantig låda i plåt och glas. ”Du vet, jag är mycket tveksam till det där. Men du får absolut inte citera mig. Det är min personliga uppfattning”. En kommunal chef i en mellanstor stad i en monter intill säger: ”Jo jag vet, det nya kontorshuset ser inte klokt ut. Men arkitekterna säger att det är sånt som gäller nu...”. Några glas vin senare luftar en chef på ett annat storföretag sin förtvivlan: ”Det enda vi får bygga är punkthus ute i granskogen. Det saboterar stadens själ och urvattnar Stockholms varumärke, Capital of Scandinavia. Vad ska vi göra?”
2. En tisdagskväll i Nacka: En granne knackar på dörren. Han delar ut protestlistor mot att Saltsjö-Duvnäs Tennisklubb ska bygga tre nya banor. ”Är det inte bra om fler får spela tennis?” undrar jag. ”Jo, men mina barn har redan en tennistid” svarar han. Några veckor senare stoppar kommunen projektet. Grannarna delar ut glada flygblad och kräver att kommunen ska bekosta en boulebana. Jag ringer tennisklubben och vill få en tennistid. Det går inte. Det är fullbokat. Samrådsmöte i Askersund i maj i år: irriterad villaägare tycker att vi har föreslagit radhus längs vattnet på fel ställe: ”Om vi hade köpt den andra villan vi såg på, då hade det här varit jättebra. Men nu skymmer ni vår utsikt. Vi kommer att överklaga.”
3. Konferens i Köpenhamns nya miljonprogramsliknande stadsdel Örestaden. Jag visar en bild av Sveavägen i Stockholm och frågar åhörarna om det är en bra stadsmiljö. Nästan alla höjer sina händer i luften. Jag ställer frågan till Trafikverkets/Vägverkets representant: ”Skulle vi få bygga Sveavägen idag?” Han svarar: ”Nej, absolut inte, det är helt otänkbart.” En annan konferens. Dåvarande stadsbyggnadsdirektören Ingela Lindh visar ett flygfoto av Gamla Stan i Stockholm och förklarar: ”Antag att ett byggbolag ville bygga det här idag. Alla våra experter skulle säga nej. Gamla Stan är olaglig i förhållande till regelverket”.
Vi måste se sanningen i vitögat. 1900-talets arkitektur, stadsplanering och regelverk är ett totalt och komplett misslyckande. Inom alla andra produktområden, som telefoner, gymnastikskor, tvättmaskiner, cyklar och tandborstar är nya modeller bättre än gamla. Men 1800-talets stad erbjuder vackrare hus, mer levande stadsliv och högre hållbarhet än det som byggts utifrån modernismens visioner från 1930 och 1960-talen. För att återerövra stadslivet krävs tre återställare:
1. Arkitekterna måste bli kommersiella istället för utopiska. Uppskattade stadsdelar som Järla Sjö i Nacka, St Erik i Stockholm och Jakriborg i Skåne avfärdas av felutbildade kartongarkitekter och elitistiska arkitekturjournalister som ”populism”. Det är dags att ersätta svamlet om att ”rita för framtiden” med ett kommersiellt synsätt där kundens smak är det enda godtagbara kvalitetskriteriet. Mer 1800-talsarkitektur! Det populära är det moderna! Jämför med mobilmarknaden där efterfrågan avgör vad som produceras.
2. Egoisterna ska fråntas sitt veto. Den som bor på en plats är i juridisk mening jävig och ska inte få överklaga en plan. Om de besuttnas veto hade styrt på 1600-talet skulle Skeppsbrons 19 kvarter i Gamla Stan ha stoppats av gnällmånsar som yrat om att ”utsikten från Österlånggatan förstörs”. 1800-talets Östermalm hade förhindrats av gröntokar som slagit vakt om ”Ladugårdsgärdets omistliga grönstruktur". Acceptera istället fakta: stadens idé är att ställa många hus på samma plats så att de skymmer utsikten för varandra. Stockholms översiktsplan, Promenadstaden, kan inte genomföras med dagens regler.
3. Byråkraterna bör ges nya instruktioner. Istället för att hävda en strandskyddslag som gör att bara de rikaste kan bo nära vattnet bör Länsstyrelserna jaga kommuner som vägrar att bygga nya versioner av Strandvägen med blåslampa. Boverket bör befrias från ”ansvaret” att hindra byggare från att bygga billigt och på platser där det bullrar men där folk vill bo. Bilindustrin klarar sig utmärkt utan ett statligt ”Bilverk”. Upprätta ett regelverk som är för staden, ej emot!
En återgång till 1800-talets typ av arkitektur, stadsplanering och regelverk är nödvändig. Men Östeuropas stapplande försök att återgå till marknadsekonomi och demokrati visar en sak. Makten ger sig inte utan strid. Vågar vi utmana arkitekter, egoister och byråkrater? Vad är alternativet?
11 kommentarer:
Mycket bra! Håller verkligen med om att något behöver göras.
En sak reagerade jag på: att du tycker att man bör köra över egoisterna. En bostad är en mycket stor investering, och att se den dramatiskt minska i värde måste vara hemskt. Rimligen bör man kompensera de personer som drabbas istället för att bara säga sånt är livet
hej.
det finns betydligt mer att säga i denna fråga.
det finns en metod för att öka demokratin, även för de som "får sin utsikt förstörd".
mer kommer!
OK, det är ju lite kul först när du raljerar om småsint 1. Egoism och byråkraters 2. Elitism, men det blir pinsamt när du själv gör dig skyldig till samma synder genom att 1. Egoistiskt lobba för färre hinder för ditt eget konsultområde, stadsplanering, och 2. Elitistiskt framhåller din egen favoritarkitektur, 1800-talsarkitektur, som det enda rätta!?
Dessutom hycklar du när du vill "återgå till marknadsekonomi och demokrati", samtidigt som du argumenterar för att beslut om stadsplanering borde fattas över huvudet på närboende vars bostadsköp grundats på sedan lång tid etablerade stadsplanering och regelverk.
Hade du varit sann marknadsliberal istället för planekonom borde du vilja ersätta de drabbade för expropriation när byråkrater ändrar i stadsplaneringen och marknadsvärdet på privatägda egendomar sänks.
Du skulle själv knappast uppskatta om byråkrater godkände bygget av ett överskuggande höghus vid gränsen till din familjs villaträdgård i Nacka?
Du verkar inte vara bättre än andra egoistiska och elitistiska Nackaboende miljöpartister som beklagar sig över att:
1. Hemska Dalmasar vill stoppa inplantering av fler vargar i Dalarna
2. Hemska Skåningar vill stoppa flyktingströmmar till Skåne och
3. Hemska Innerstadsbor vill stoppa exploatering av de få ännu obebyggda markplättarna i innerstaden
Jerker!
Jag förstår precis hur du menar. Ändå vill jag påpeka att ni stockholmare kommit betydligt längre än här i Göteborg.
Vår stad är oerhört glest befolkad - endast 1100 pers /kvm jämf med era 4 400. Projekt dras i malpåse, och diskuteras, diskuteras, diskuteras in i det oändliga. För sex år sedan stod Götatunneln klar, som frigjorde en yta mot vattnet på 1,6 kilometer lång, 100 meter bred. Inget händer. Omröstningar, arkitekturförslag, stadsbyggnadskontorets remisser bla bla bla. Vi sitter på en fantastisk mark och alla de förslag på trivsamma, lite festligare inslag i staden har gått förintade. Istället Ligger nu ett preliminärt förslag a la funkis som du beskriver. Men inga spadtag sätts i jorden. Samtidigt har vi ytterligare en massa yta som i dag består av tung industri mitt i city. Inget snack, ingen verkstad. Alla vill göra nåt åt saken men ingen agerar. Bostadsbristen är gigantisk samtidigt.
Jag tycker det är orättvist att anklaga dig för att springa egna intressen. Med yttersta tydlighet framkommer de hinder du ser för en dynamisk stadsutveckling och du påpekar dessa. Fortsätt så.
Många av oss som saknar egen vinning ser problematiken liksom du.
Med vänlig hälsning
Katarina F
Göteborg
Helt rätt! En utmärkt sammanfattning av vad som är fel med svensk stadsplanering. Några kommentarer dock:
1. artikelns ensidiga fokus på innerstaden är skev - den stora nybyggnationen kommer alltid att ske utanför innerstaden - i förorter och villaområden. Det är här som stadsplaneringen och byggstilen är som värst.
2. En känga åt kommunala plan och byggnadsnämnder som tillåter byggbolagen att slänga ut mattor av stencilerade A4 lådor till 'nyfunkis' villor (som egentligen bara är en ursäkt för att få bygga billigt) helt beroende av biltransporter.
3. Även en oplanerad, kaotiskt och 'ful' arkitektur, ex Tokyo, ger en betydligt mer levande stad än den svenska modellen. Tillåt vertikal äganderätt, luckra upp/gör det enklare för folk att start upp affärsverksamhet i bostadsområden, etc.
4. Kom ihåg att även våra mest omtyckta villaområden/kvarter byggde på kontroll och byggnadsnormer - Djursholm, gamla Bromma och Villastaden i Stockholm.
... och även Gamla stan byggde på normer. Men ingen, inte ens Jerker, har tagit avstånd från normer. Frågan är bara vad de ska innehålla och ta hänsyn till.
Nuvarande normsystem suboptimerar. Men kräver att allt ska få ta sin plats och ingenting störa något annat. Men hellre en smula störningar än att vi alla blir fångar i en gigantiskt överdimensionerad trafik och en gigantiskt överdimensionerad infrastruktur.
PS. Jag förstår ändå inte varför inte beställarna utövar den makt de onekligen har. Det är ju dom som betalar fiolerna, varför bestämmer de då inte musiken? Vem hindrar dem? Är de för inkompetenta för att formulera ett klart uppdrag?
Att lagarna suboptimerar och prioriterar frånvaro av störning framför allt annat kanske de inte kan göra något åt - men kartongarkitektur kan de undvika bara de vill. Det är bara att formulera kontraktet bättre och att vända sig till nån annan arkitekt om den första trilskas.
Orka diskutera detta. Det finns en relevant utsaga som alltid stämmer i bäcken i dessa fall: Jerker Söderlind är en lallande clown som skall ges den uppmärksamhet han förtjänar: väldigt lite.
En mer intressant och konstruktiv replik på Jerkers inlägg än det som Stourley Kracklite "orkade" formulera här ovanför är Jan Bergmans inlägg i DN: http://www.dn.se/debatt/stockholmsdebatt/mer-marknadsekonomi-ger-oss-inte-battre-hus
Den texten ger också en del av svaret på Jan Wiklunds frågor.
Bergman har en viktig poäng - att 1800-taletrs stadsplanering inte var marknadsstyrd. Den gav marknaden en mycket tydlig spelplan. Medan 1900-talets "planering" har låtit markspekulanterna bestämma var det ska byggas och istället sysslat med att detaljstyra exakt hur varje hus ska se ut och vad det ska användas till.
Jag tror inte att det handlar om "mer" marknad eller "mindre" marknad, utan att bestämma sig för vad som ska styras politiskt och vad som inte behöver styras politiskt. Var det ska byggas är definitivt en politisk fråga. Byggnaders minimistandard är också en politisk fråga. Men exakt hur varje hus ska se ut och vad det ska användas till har inte stadsbyggnadskontoret tid att lägga sig i. De har ju inte ens resurser att lägga ut tillräckligt med byggbara tomter för att bygga bort bostadsbristen.
Hej. jag skrev ett långt inlägg men det kom inte in.
Nytt försök:
Ja, Bergman har helt rätt. den språkförbistring som verkar råda om ordet "marknad" är just den felaktiga föreställningen att en "marknadsekonomi" eller en "marknadsplats" skulle karaktäriseras av avsaknad av regelverk. det är ju snarare så att marknadsekonomins framväxt kring 1400-talet byggde på innovationen "aktiebolag". Genom att man kunde skapa en juridisk person, ett bolag, som var rättsligt skild från privatpersonerna som startade det, var det möjligt att ta en ekonomisk risk i sitt bolag, utan att riskera att behöva gå från hus och hem om bolaget fallerade.
Finansmarknadernas kollaps i detta nu bygger också på en AVSAKNAD av regelverk - utan vilka ekonomin inte fungerar. Avsaknaden av regelverk inom byggandet, inklusive avsaknaden av långsiktiga stadsplaner (juridiska kartor som visar vilken obebyggd mark som man kan bygga på) gör att marknadens aktörer, byggbolag, investerare etc, agerar slumpmässigt och bygger på de platser där de "råkar" få byggrätt, snarare än där politiker beslutar att det är lämpligt att bygga.
janne har också rätt i att en låg volym på byggandet, i förhållande till eterfrågan, skapar låga incitament till att bygga bra.
Det är enbart med ett ÖVERUTBUD av byggbar mark i förhållande till efterfrågan, som byggbolag skulle kunna tvingas att konkurrera med kvalitet och popularitet. nuförtiden går det, åtminstone i Stockholm, att sälja praktiskt taget vad som helst.
Om innerstadsfokus: jag anser självklart inte att det går att bygga bort stadsbristen inom de gamla tullarnas gränser. om efterfrågan på innerstadsmiljöer ska kunna åtgärdas, krävs det mycket starka politiker som vågar genomföra den nya Översiktsplanens intentioner, dvs "bygga ihop" ett antal av de sattellit-liknande förorterna.
Det är med stadsbyggande som med musik, om man ska kunna skapa något som marknaden - dvs användarna - uppskattar, krävs det ett regelverk och en organisation. kalla det dirigent eller planerare, producent eller regissör. kaos gynnar ingen - utom de allra starkaste aktörerna.
Sen har Pelle Pirat ingen täckning för att jag skulle ha påstått att 1800-talsarkitektur är "den enda rätta". Men, det stämmer att den svenska skolan har misslyckats i flera avseenden, det kan även gälla området "läsförståelse"...
Skicka en kommentar