Kartongsyndromet

Den 24 April är ombyggnadsplanerna för Slussen i praktiken beseglade. De som demonstrerar för ett bevarande av dagens Slussen, dess ”kontraster och hemligheter, dess lager av historia” som det heter i det upprop som hyllar modernismens trafiklösning (formulerat på Konstakademien i april 2009), de kommer att få rätt. Inte för att förslaget att öppna vattenutrymmet mellan Slussen och Gamla Stan är dåligt i sig. Inte för att en minskning av antalet körfält över vattnet inte skulle fungera.

Utan just och enbart på grund av ”kartongsyndromet”.

Kartongsyndromet handlar om två saker.

1) Arkitekternas kartonger
Dels handlar det om dagens arkitekters oförmåga att rita annat än klumpiga skokartonger som de klistrar glasskivor på. Det är troligen ganska få stockholmare som gläds åt de abstrakta skokartonger som byggts i innerstaden under senare tid. Även ytterstaden har fått en hel del lådor som lika gärna kunde ha ritats under 1960-talet då arkitekterna åkte till New York och fick sig itutat att "moderna hus" skulle vara så anonyma som möjligt. Inga synliga dörrar, fönster, tak eller (hemska tanke) utsmyckningar eller omotiverade och onödiga detaljer.

Sådana där detaljer som gör att t ex Stockholms Stadshus inte ser ut som något annat stadshus i världen. Och därför också, förmodligen, finns med på väldigt många av de vykort som säljs i Stockholm. När arkitekter ritar hus som ser ut som hus som byggdes före 1930-talet, t ex St Eriksområdet i Stockholm, som mer liknar sekelskiftets eller 1920-talets arkitektur, då kallas de inte bara ”nostalgiska” eller ”omoderna”. Då beskylls de idag, rätt ut, för att vara antidemokrater och att rita Stalinistisk Arkitektur.

Eftersom arkitektkåren är en ganska liten kår, och många känner varandra, är det inte kul att av kollegorna bli betraktad som en stalinistisk bakåtsträvare. Därför är det säkrast att bara rita skokartonger. Att sedan de som inte är arkitekter, och inte vill ha mer skokartonger, protesterar mot att det ska byggas något över huvud taget, det är en annan sak. Jag skulle tro att protesterna mot de nya husen vid Slussen har mycket med detta att göra. Så här resonerar nog ganska många idag:

"Vi vet att det står vanliga hus med dörrar, fönster, tak och annat ologiskt och gammaldags krimskrams bakom Slussens trafikmaskin. Och det ser ganska bra ut. Det är vi vana vid. Det är lika bra att ta det säkra före det osäkra och vara emot alla nya hus över huvud taget. Eftersom arkitekternas kärleksaffär med skokartongerna inte på långt när är över."

2) Massmedias kartonger
Dels handlar kartongsyndromet om massmedias förkärlek för konflikt. Den 24 April publicerar SvD en stor bild med skokartonger inritade framför Mariaberget och dagens Slussen. De läsare som inte har tagit ställning i Slussenfrågan får här se, i färgfoton, hur de blivande skokartongerna ska se ut. Och, framförallt, alla de gamla hus som kartongerna kommer att dölja. Av den orsaken är det i dagsläget inte troligt att det kommer att byggas någon ny Sluss, enligt det förslag som Foster och Berg tagit fram.

Om Svenska Dagbladet hade funnits på 1600-talet, då hade det på samma sätt inte heller blivit några hus längs Skeppsbron i Stockholm. I alla fall inte om 1600-talets arkitekter hade envisats med att rita uppförstorade varianter av tidningsinsamlingscontainrar i stället för hus. För då hade SvD, på samma sätt som idag, tagit fram en bild som visade den fantastiska och orgelbundna arkitekturen längs Österlånggatan. Och framför och över dessa hus hade SvD lagt ett fåtal långsträckta boxar som skulle skymma utsikten. Även då hade det blivit folkstorm och protester. Och det hade inte blivit någon plats för den nyrika ”skeppsbroadeln” att bygga sina hus. Hus som, inom parentes, faktiskt också de tillhör de populäraste vykortsmotiven från Stockholm. Jag hade själv deltagit i protesterna mot byggandet av Skeppsbron (de tänkta protesterna alltså) om husritningarna bestått av dagens, bland vissa arkitekter, så populära kopior av dammsugarfilter, bilbatterier, ventilationstrummor och inplastade hushållsostbitar.

Finns det då någon lösning?

Är det bara att acceptera att SvD:s bilder av kartonger ramför Mariaberget -med rätt eller fel - innebär att hela diskussionen och utredningarna om Slussen återgår till ruta ett? Nej, för det finns faktiskt en poäng med perspektivet i SvD. Att visa att det finns en risk för kartonger.

Men alla arkitekter ritar inte kartonger. Det finns en hel del vackra nybyggda hus i Stockholm också. Ibland finns det till och med områden där många olika sorters arkitektur samlats på samma ställe. Hus som bygger upp en gatmiljö eller ett torg. En samling av olika hus som tack vare att de både är olika och många bildar något av det som vi brukar kalla ”stad”. Titta till exempel på området intill Norra Bantorget. Eller ta bussen från den sammanfallande Slussen till Järla Sjö. Det visar att det både går att få in många hus på en plats och samtidigt skapa en trevlig och varierad stadsmiljö.

Grundproblemet i debatten är ju denna:

Oförmågan eller oviljan att skilja mellan stadsplanering och arkitektur.

Om vi skiljer på dessa två saker går det att bygga ett nytt slussen. Utan dagens märkligt höga röstläge och oförsonliga konfliktnivå. Här följer ett konstruktivt förslag. Som självfallet inte alla heller kommer att gilla.

Fas 1 av nya Slussen - Stadsplanering:

På den infrastrukturella bas av broar, vägar, nya ytor och hantering av bussar från och till Nacka (etc) går det att skapa en oformlig och skräckinjagande plats med modernistiska glasboxar. på samma grund går det också att bygga en intressant och varierad och urban plats.

Fas 2 av nya Slussen - Arkitektur:

De delar av Foster+Bergs förslag som har med trafik att göra (bilar, bussar, tbana, spårväg, gångvägar, cykelbanor etc) kan stadshuset i dagsläget ta beslut om. I nästa steg, när det blir dags att bygga hus och platser kan mycket väl en hus- och torgtävling arrangeras. Jag tror att många arkitekter skulle uppskatta chansen att få rita stadsrum och hus på denna för Stockholm och Sverige så viktiga plats. Det kanske till och med skulle gå att arrangera en hearing eller omröstning om vilka av alla dessa hus som var snyggast. Och om det gavs plats för väldigt många och samtidigt olika hus, då skulle var och en få både ett hus den gillar och ogillar. Av detta följer att husen i sig skulle bli ganska små. Ungefär som det är på Skeppsbron och Gamla Stan i övrigt.

Fas 3 av nya Slussen – användning:

En del personer vänder sig emot att det över huvud taget ska "byggas för bilar" på Slussen. De vill inte ha några bilbroar över huvud taget. De vill ha broar för gående och bilister. Detta tänkesätt bygger på den modernistiska synen på staden. Någon gång under 1900-talet växte det fram en föreställning om att allting på en plats måste designas in i minsta detalj, från gatubredd till fönsterkarm och att det därefter skulle byggas enligt ritningar som löste och förutsåg allting på en enda gång. Miljonprogrammet är det bästa exemplet, då man ritade och byggde allt från vägar och hus ner till sandlådor och cykelställ på en enda gång.

Det är från den tiden vi har ärvt den här sortens konstiga begrepp som ”bilbro” och ”bussgata”, ”bostadsområde” och ”kontorsparkering”.

Den sortens begrepp blandar ihop det som byggs med användningen.

Men i en föränderlig stad är det inte ovanligt att en ”gata” ibland används av bilar och spårvagn och vid ett annat tillfälle bara av gående (t ex delar av Drottninggatan). Det som en gång var ett palats används under en tid för bostäder, under en annan tid för kontor eller omvandlas till museum. En bro kan också användas till olika saker. Ibland åker en massa bilar på bron. Vid en annan tidpunkt är bara gående och cyklister välkomna. Jämför med Götgatsbacken, där det förr gick en massa bilar. Nu är det i princip bara gående och cyklister där.

Tillämpat på Slussen:

Det kan hända att behovet av körfält för bilar minskar. Det kan vara ett resultat av olika åtgärder, från biltullar och höjda bensinpriser till alternativa vägar eller att fler åker kollektivt. Då är det mycket enkelt att omdefiniera några "bilkörfält" till gångbanor eller cykelbanor eller varför inte byggbar mark. Då kan det skapas plats på bron för en länga av bodar (små hus med försäljning, caféer, cykeluthyrning, glasblåsare, kemtvätt, turistinformation, etc) på före detta körbanor. Det har hänt förr.

Låt Stockholm utvecklas och förändras.

Lämna föreställningen från modernismens tid (1900-talet) om att man måste rita en perfekt lösning, där varje detalj var genomtänkt, innan man satte igång och bygga.


Det Stockholm som många personer uppskattar för sin variationsrikedom är resultatet av en tillblivelseprocess (det betyder att det tar lång tid innan allt är "klart"). Gamla Stans gränder definierades under en tid då husen var av trä och bara en eller två våningar höga. Sedan dess har de offentliga rummen (gator och torg) förändrats högs väsentligt. Detta synsätt kan självklart tillämpas även på Slussen. Det skulle kunna kallas en metod för en "organiskt framvuxen stad".

Se t ex arkitekten Bengt Lindroos, som gjort ett eget förslag i senaste numret av tidskriften Arkitektur. Han accepterar huvuddragen i Foster+Bergs förslag. Och förändrar hus och torg. Samma positiva inställning till stadens förändring finns också i Yimbys remissvar om Nya Slussen.

Behåll grundstrukturen. Men gör om husens placering och form. Och bygg gärna nya broar nu. Stockholm behöver mer konstruktiv debatt. Personer som är intresserade av att lösa problem. Som vill skapa en vacker och välfungerande stad. Med fler vackra hus och fler utsikter åt fler håll. Och med mindre gnäll.

Vänligen Jerker söderlind