söndag 7 juni 2009

Med bil till den glesa hållbara byn Gnarp

Idag, söndag, har min pappa Åke och min fru Åsa och jag åkt fram och tillbaka till hans barndomsby Gnarp mellan Sundsvall och Hudiksvall. Vi åkte bil från Stockholm och bidrog självklart till växthuseffekten. Min pappa och hans fru bor i en lägenhet i en ganska tät stadsdel i Solna. Min fru och jag bor i en villa i en ganska gles stadsdel i Nacka. Att vi bestämde oss för att åka bil till Gnarp berodde inte på vilken stadstyp vi råkar bo i. Utan för att vi skulle hämta ett kors från en familjegrav. Att jag nämner var vi råkar bo beror på att detta handlar om en föreställning om att människor skulle göra olika saker på sin fritid, beroende på var de råkar bo. Närmare bestämt om de råkar bo tätt eller glest. Och att sättet vi bor på skulle påverka hur miljövänliga vi är. Eller inte.

Ikväll, söndag den 7 juni, fick jag en länk från de trevliga och snälla människorna som vill rädda Årstafältet från bebyggelse. Med tanke på att det vinnande förslaget i tävlingen om en ny stad på fältet har mest gemensamt med en fransk 60-talsförort överväger jag starkt att gå med i Nätverket Rädda Årstafältet... (Se även min kommentar till tävlingen i denna blogg.)

Länken jag fick från Årstafältsentusiasterna var en länk till en intressant artikel ur Svenska Dagbladet den 5 juni, med rubriken ”Tät stad inte alltid bäst”. Här följer en kort kommentar till denna artikel. Läs artikeln i svenskan först! Den kan laddas ner från Svenska Dagbladet via denna länk: http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3013627.svd

För att inte göra texten alltför trist har jag, som du ser, lagt in några bilder från vår bilfärd till Gnarp, tur och retur. Bilderna föreställer graven, min pappas födelsegård och uppväxtgård i Husta , det gamla garaget i Husta och en interiör från vår bil (som drar 1.26 liter per mil) och en kinesisk vägkrog med hotell och restaurang längs E4:an där vi fikade på hemvägen och där man kan köpa billiga kinesiska souvenirer och dyra stenstatyer.

Om du nu har läst intervjun med min forskningskollega vid KTH, Karin Bradley, i Svenska Dagbladet, kan du börja läsa texten nedan. Dock med ett förbehåll. Jag håller på att läsa Karins avhandling. Den är inte lika förenklad som intervjun i SvD. Det är bra att det kommer fram nya tankar om staden. Men om man påstår att det här med täthet inte är bra är det ännu bättre att påstå att något annat är bra istället. Det vill säga komma med alternativ. I annat fall blir det en ganska akademisk diskussion, om man säger så.

1) Städer byggs inte för miljöns skull utan för den mänskliga aktivitetens skull. Om efterfrågan hade fått styra dagens stadsbyggande i Storstockholm skulle fler stadsdelar av Östermalms och Södermalms typ byggas. Detta sker inte. Storstockholms expansion följer fortfarande 1900-talsmodellen med separata handelsområden, bostadsområden, arbetsområden etc. Att påstå att det idag byggs kvartersstäder stämmer inte med statistiken. Men det stämmer att många byggare gärna skulle vilja bygga täta blandade städer av förmodernistiskt snitt, eftersom det är den sortens stadsmiljö som betingar de högsta priserna. Byggarna är intresserade av att tjäna pengar. Eftersom lönsamhet har en viss koppling till utbud och efterfrågan är dagens innerstad högre prissatt än den skulle vara om innerstaden hade varit låt säga tre gånger så stor. Att utvidga innerstaden är dock en omöjlig uppgift, eftersom alla som bor i den glesa staden är emot förtätningar, av förklarliga skäl eftersom de inte har något att vinna på detta. Bara andra.

2) Det är inte stadsplanerarnas eller forskarnas sak att moralisera över eller bestämma över var och hur folk ska bo. Deras uppgift är att tillgodose efterfrågan, med hänsyn till vad som är ekologiskt och ekonomiskt hållbart. Däremot är det ett globalt faktum att allt fler människor bor i städer, att flytten går från mer glesa bebyggelsemönster till mer täta. Detta är direkt kopplat till högre specialiseringsgrad i tillverkning, konsumtion och handel, vilken ofta förutsätter fysisk närhet mellan allt fler människor. Det är samtidigt ett faktum att det är mer ekonomiskt möjligt att skapa alternativ till att förflytta sig med bil i en tät stad av New Yorks typ än i en gles stad av Los Angeles typ. Tunnelbana och tåg förutsätter en viss täthet för att vara möjlig att realisera.

3) Det är också självklart att hög konsumtion inte är bra för miljön. Det vore mycket bättre för miljön om alla vi svenskar levde på den levnadsstandard som min pappa hade på 1930-talet när han var bondpojke i Gnarp. Han kunde på sin höjd någon gång ibland köpa för fem öre korv på den långa vägen till skolan dit han cyklade, åkte spark eller gick, beroende på hur vädret var. Hans föräldrar hade inte råd att köra honom med bil – eller ens med häst – till skolan. Den tidens bondesamhälle var i hög grad klimatneutralt och led inte av någon som helst konsumtionsstress, eftersom det inte fanns just någonting att konsumera.

Den stress som fanns på den tiden, den handlade mera om att det var så oerhört tråkigt att gå bakom två stycken hästar och ploga lerig jord varv efter varv på åkern och att stövlarna sjönk ner i leran och att det var väldigt långt till kompisar. Och mörkt. Och att det var 5 grader varmt i köket på morgonen, berättade min pappa idag i bilen. Och att katternas mjölk hade frusit under natten. Det var inte heller så ekologiskt byggt, det stora vita huset som dom bodde i, eftersom det knappt fanns någon isolering i väggarna. Men, å andra sidan, så var livet som helhet i Gnarp på den tiden väldigt kretsloppsanpassat. Det var ett exempel på en både GLES och HÅLLBAR struktur, om man vill vara teoretisk.

Detta eftersom dom inte hade några pengar, så dom kunde inte åka på semester, vilket verkar vara en av de saker som Karin Bradley inte gillar med den täta staden (detta enligt intervjun i Svenska Dagbladet, vilken för tillfället är min källa). Min pappas stora dröm då var att kunna få åka till Sörfjärden, 6 kilometer bort någon gång under sommaren i ställete för att resna jorddgubbsland och hässja hö. Dit bort där sommargästerna hade sina sommarhus vid havet, och gå omkring där och göra ingenting. Så var det alltså på den gamla goda ekologiska tiden i Gnarp.

4) Konsumtionsnivå har ingenting som helst med var och hur folk bor. Rika människor i Storstockholm, som har köpkraft nog att välja mer fritt var de vill bo, de bor antingen i en lyxig lägenhet på Östermalm eller i en villa i Danderyd eller på ett slott i Sörmland. Eller så har de fler bostäder som de pendlar mellan. De kör också mer bil, åker mer flygplan, åker längre bort på semestern, köper mer kläder och tv-apparater och äter mer lyxig mat (ofta transporterad långt bort ifrån) än de som är fattiga.

Där jag själv bor, i Saltsjö-Duvnäs i Nacka bor många människor som har hög lön. De bor alla i villor, förutom ett fåtal radhus. De flesta Duvnäsbor har också en eller flera sommarstugor, i Skärgården eller i Skåne eller på Rivieran. Och de flyger ibland till Alperna eller Canada för att åka skidor i stället för att ta buss eller tåg till Åre. De som inte har råd att åka till Åre åker någon gång ibland skidor i Hammarbybacken eller i Slottsbrobacken vid Alby. De som har ännu mindre pengar (av den grupp som är intresserade av att åka skidor, vill säga) de åker inte skidor alls. De sistnämnda lever ett liv som är betydligt mer miljövänligt. Allra bäst för miljön är självklart att aldrig åka någonstans över huvud taget.

5) Personer som är fattiga och i stället för att gå och shoppa sitter på en parkbänk och pratar kan göra det lika bra i en stadsmiljö av Tenstas typ som i en stadsmiljö av Södermams typ. Skillnaden är kanske bara den att det oftast finns lite mer att se på om bänken råkar stå på Södermalm än i Tensta. Samt, och det stämmer med resonemanget, att det finns fler ställen på Södermalm som kan fresta den som sitter på parkbänken att gå och köpa något, dvs konsumera, eftersom det ofta finns fler butiker och kommersiella inrättningar i en stadsmiljö av Södermalms typ än i en stadsmiljö av Tenstas typ. Detta stämmer särskilt på kvällar och nätter, eftersom det finns många krogar och restauranger på Södermalm som bidrar till konsumtion av t ex vin, öl, sprit, mat etc.

Det stämmer således inte att livet i den täta staden förutsätter att man åker ut till ett lantställe eller gör miljöpåfrestande långa resor. Det är bara en liten minoritet av världens befolkning som bor i städer som har råd med ett lantställe. Det finns även i Stockholm många människor som bor inne i den täta innerstaden – ofta de som bor i hyresrätt – som inte har någon sommarstuga och inte heller gör långa semesterresor. Det beror dock inte på att de bor i den täta innerstaden utan på att de inte har råd.

När vi bodde i en lägenhet på Blekingegatan den TÄTA stadsdelen Södermalm hade vi inte särskilt gott om pengar. Alltså åkte vi inte på särskilt långa eller dyra utlandssemestrar. Det gjorde inte heller våra grannar. Sedan vi flyttat till den GLESA stadsdelen Saltsjö-Duvnäs har vi, tack och lov, fått lite bättre ekonomi och har kunnat kosta på oss en del resor till utlandet.

6) Det vore en intressant statistisk forskningsuppgift, att undersöka om människor med exakt samma inkomstnivå, bosatta i å ena sidan den täta innerstaden och å andra sidan den glesa ytterstaden, har olika preferenser och handlingsmönster vad gäller den plats de är på under semester och helger. Om det vore så att rika människor i innerstaden åker på längre och fler semesterresor och har fler sommarstugor och båtar än rika människor i den glesa ytterstaden, då skulle det vara fog att säga att den täta staden i just detta ekologiska avseende är sämre än den glesa ytterstaden. Detta eftersom den täta staden i denna statistiska undersökning skulle vara den enda variabel som förändrats. För att göra undersökningen vetenskapligt hållbar och trovärdig, skulle dock ett holistiskt perspektiv behöva anläggas. Kartläggningen av dessa befolkningspopulationer, med exakt samma inkomstnivåer, borde även inbegripa vardagslivets konsumtion och förflyttning.

Frågan skulle bli: Vilken grupp av människor, med exakt samma inkomstnivå, bosatt i tät innerstad respektive gles ytterstad, bidrar mest till koldioxidutsläpp och förbrukning av ändliga och flödande resurser, energi och materia? Det vore intressant att undersöka.

7) Det är bra att flera alternativa stadsformer presenteras och diskuteras. Så länge detta inte innebär att - återigen - experter och planerare påtvingar mänskligheten ännu en icke attraktiv och oönskad stadsform av den typ som byggdes under 1960-1970-talen. Ett sådant alternativ till tät stad - som också är populärt bland dagens moderna människor - är det som brukar kallas villaområde, radhusområde eller trädgårdsstad. Om vi tittar på vad som byggs i verkligheten är det denna stadstyp som är den dominerande i den svenska nyproduktionen. Till villaområdet hör även en typ av mötesplats som brukar benämnas "köpcentrum" och som består i ett stort antal butiker placerade i en gles struktur som är lätt att och praktisk att nå med bil.

8) Det finns samtidigt andra forskare som menar att denna glesa stadstyp inte heller är ekologiskt hållbar. Slutsatsen är att den enda ekologiskt hållbara stadstypen är den som bebos av människor som har en relativt låg levnadsstandard. Dock inte av människor som lever på svältgränsen, eftersom dessa i sin desperation kan komma att skövla naturtillgångar, bränna ner skogar och döda de sista djuren i sitt närområde. Således kan vi konstatera att stadstyper i sig kan vara mer eller mindre energieffektiva – t ex vad gäller transporter (bil eller tunnelbana), sophämtning, vattenhantering etc – men att konsumtionsnivå och teknologiska val har större påverkan på det så kallade ekologiska fotavtryck som människorna i dessa stadstyper gör.

Då är vi tillbaka till min pappas barndom i Gnarp. Där återanvände man hästarnas och kornas gödsel och höll sig hemma. Det var i sanning ett både GLEST bebyggt samhälle med mycket långt mellan gårdarna. Och samtidigt ett HÅLLBART samhälle där ingenting fick förfaras eller slösas bort. Det som kanske är lite problematiskt, om det nu är så att min kollega på KTH ska hitta på nya stadsplaneringsmodeller över både hållbara och glesa städer, det är att Gnarp när min pappa var pojke hade 4 000 invånare och en massa affärer. Idag bor det 999 personer i Gnarp har min fru kollat upp. Gnarp är idag mer glest än det var förr. Och samtidigt mindre hållabart eftersom folk åker mer bil och tar mer semester. I dagens Gnarp finns det inget hotell. Järnvägsstationen har stängt. Gästgivargården har ingen servering. Och det finns bara ett enda ställe där man kan äta lunch och det är en pizzeria. Det enda ställe där man kan köpa mjölk är Statoil. Och alla åker bil. Jag kan bara konstatera att Gnarp var hållbarare förr. Och mindre glest.

Slutsatsen av allt detta är att vi människor inte bygger städer eller byar för att bidra till hållbarheten. Utan för att ha någonstans att arbeta, shoppa och bo. Och att allt fler av någon anledning verkar vilja föredra städer framför glesbygd. Allt det som jag skrivit här är bara självklarheter. För att förstå självklarheter behövs ingen forskning. Det räcker med att läsa dagstidningen.

Jerker Söderlind

17 kommentarer:

Gunilla sa...

Bra att du börjat marknadsföra din blogg lite bättre! Och spännande att få läsa och se bilder från din pappas hemby. Och intressanta frågeställningar och "självklarheter" som du tar upp. Nu hoppas vi att kommentarerna ska strömma in!

gardebring sa...

Det går inte att annat än applådera. Lysande formulerat helt enkelt.

Erik sa...

Tack för en mycket bra text! Ser fram emot att läsa fler artiklar i samma stil!

jornmark sa...

Lysande. Jag blir matt av beundran. Kom förresten att tänka på en annan lysande artikel som Gunnar Savås skrev i Arkitektur 1970.

/Jan J

Carina sa...

Mitt i prick! Skrattade högt flera gånger. Stod bara och gapade när jag läste artikeln i SvD. Funderade en del också på journalitens otroligt menlösa förhållningssätt: de uttalanden som gjordes krävde följdfrågor. SvD får skärpa sig. Tur att nätet finns!

johannes sa...

@ jerker: Nice one! Det är uppenbarligen något oerhört provocerande med den täta, röriga och levande kvartersstaden. Men vad? Modernistiska fantomsmärtor?

David sa...

Jag vet folk i ytterstaden, som gärna skulle se en förtätning i sitt område, då det också medför service och folkliv.

Unknown sa...

Självklart är en stad mer miljövänlig än en by/förort. Nästan alla vill/måste ju förr eller senare till staden och använder sig då av de transportmedel som finns att nyttja.
I staden är efterfrågan på transportmedel större, alltså är även utbudet större.
Det är också roligare att gå i en stad.
Bra text pappa och fina bilder.

Patric Nilsson sa...

Mycket bra artikel, tack för den.

Unknown sa...

Mycket bra och dessutom roliga kommentarer på Karin Bradleys artikel. Jag har läst hennes artikel och får tyvärr en känsla av flummighet, otydlighet, oklarhet och kritik för kritikens skull. Hon medger att den täta staden är det hållbara alternativet men samtidigt tycker hon att det inte borde byggas mer av sådan. En sådan argumentation ger upphov till mera onödiga och flummiga diskussioner utan några konkreta lösningar.

Och det där med att det idag byggs mycket av den urbana staden är ju bara felaktigt. Det görs inte och det är det som är problemet.

Tack igen för en bra artikel Jerker!

/Akmal

Abit Dundar sa...

Hej Jerker,
Det var mycket trevligt att läsa. Önskar dig trevliog sommar.
Abit Dundar

Jacob sa...

Jag vill påminna några av kommentatorerna om att det inte på något vis är "Karin Bradleys artikel". Det är en mycket kort intervju med Karin, alltså en andrahanskälla. Det hade varit betydligt mer intressant att få ta del av Jerkers synpunkter på Karins avhandling, som - vågar jag lova utan att ha läst den själv - problematiserar mer än vad några korta citat i en dagstidning gör. En vettig debatt bör utgå från grundmaterialet, inte tolkade sammanfattningar.

Unknown sa...

Min tolkning är att Karin Bradley helt enkelt inte tycker om innerstäder, men jag ser liksom inte problem med det, hela Sverige är fult med områden som inte är innerstäder där alla som inte vill bo i städer får plats med råge.

Nog blir människans påverkan på naturen betydligt mer uppenbar i innerstäder, men att sprida ut oss över större ytor skapar betydligt större miljömässiga problem, i synnerhet eftersom alla ändå ska in i centrumliknande bebyggelser någon eller några gånger per dag vilket kräver en stor infrastruktur som ytterligare spär på miljöpåverkan.

Kajsa sa...

Hej Jerker, jag tror att du inte fick rätt intryck av Gnarp när det gäller några av de fakta du nämner i din blogg om besöket i Gnarp. Kanske du inte hade möjlighet till den information som verkligen gäller. Gästgiveriet har öppet varje dag, där det finns möjlighet till mat och husrum. I Ica affären går det att handla mjölk till kl.20.00 varje dag dessutom pendlar jag själv med tåg från Gnarp till både Hudiksvall och Gävle. Detta är ren fakta och det finns mycket mer men det får räcka så här. Vänliga hällsningar Kajsa

Kajsa sa...

Hej Jerker, jag tror att du inte fick rätt intryck av Gnarp när det gäller några av de fakta du nämner i din blogg om besöket i Gnarp. Kanske du inte hade möjlighet till den information som verkligen gäller. Gästgiveriet har öppet varje dag, där det finns möjlighet till mat och husrum. I Ica affären går det att handla mjölk till kl.20.00 varje dag dessutom pendlar jag själv med tåg från Gnarp till både Hudiksvall och Gävle. Detta är ren fakta och det finns mycket mer men det får räcka så här. Vänliga hällsningar Kajsa

jerker söderlind sa...

till Kajsa:
tack för dina faktakommentarer. Det stämmer att det verkar finnas något mer service i Gnarp än vad vi lyckades hitta. men faktum var att gästgiveriet var stängt när vi var där. Och att det fanns inte mindre än 4 butiker bara i "Backen" som det kallades när min pappa var liten.

Tendensen är mycket enkel. Med ökad rörlighet följer längre avstånd. Och eftersom det inte finns någonting som heter stadsbyggnad längre, så skapar systemet självt ett allt mer utglesat system, som tar allt mer tid och energi och transportarbete i anspråk.

men missförstå mig inte Kajsa. Jag har ingenting emot Gnarp. Där har jag en viktig del av min barndom. Vänligen Jerker

Tobias sa...

Väldigt bra artikel Jerker. Jag har även som andra fått intrycket av Karin Bradley som kritiskt för kritikens skull, jag tycker absolut att det är viktigt med andra synsätt och möjliga lösningar. Jag har dock svårt för hennes sätt att aldrig komma med något konstruktivt utan i text efter text ta fram faktafel och sedan såga något som faktiskt är ett steg i rätt riktning.