ETT SAMTIDA RYSKT ordspråk lyder så här:
"Kommunismen är den plågsammaste vägen, från kapitalism till kapitalism."
Ett ordspråk som beskriver stadsplaneringens historia kan låta så här:
"Modernismen är den plågsammaste vägen, från staden till staden."
Kommunismen i politiken och modernismen i stadsplaneringen är två katastrofer som drabbat mänskligheten under 1900-talet. Två ideologier som föraktar det människor efterfrågar. Båda bygger på elitens makt. Båda har sina nostalgiska försvarare. Och båda är passerade av dagens samhällsutveckling.
Låt mig förklara.
Kommunismen ville skapa helt nytt samhälle för en helt ny människa. Den startade med revolutionen i Ryssland 1917 och kollapsade 1989 när berlinmuren föll.
Modernismen i stadsplaneringen ville skapa en ny sorts stad för en ny sorts människa. Den började i Sverige 1930 på stockholmsutställningen där funktionalismen lanserades. Den sista spiken i den svenska modernismens kista sattes i Dagens Nyheter den 16 augusti i år.
Båda dessa ideologier föll för att människor var missnöjda. De vägrade att bli den nya sorts människa som profeterna hoppats på. Så, låt oss se på staden. Hur ser efterfrågan ut?
En bostadsrätt på tre rum och kök, på 75 kvadratmeter och en månadsavgift på knappt 4 000 kronor kostade i början av sommaren 750 000 kronor. Om den låg i miljonprogramsområdet Akalla norr om Stockholms city. En exakt lika stor lägenhet, med samma månadsavgift såldes i början av sommaren för 3,5 miljoner kronor. Om den låg på Kungsholmen. Alltså i Stockholms innerstad.
Detta är fakta. Inte ideologi. Människor betalar mer än 4 gånger så mycket för en lägenhet i innerstaden än för en lägenhet i ett miljonprogramsområde.
Jag brukar kalla mig marknadsurbanist. Det betyder att vi ska planera städer utifrån efterfrågan. Utifrån vad företag och människor vill ha, tycker är praktiskt och trevligt. Inte utifrån ideologi.
Och här har vi ett problem. Modernisterna, som ofta var arkitekter, införde ett nytt sätt att bygga städer. Tät innerstad, brokiga villasamhällen, brusande stadsgator med blandad trafik skulle bort. Sedan 1930-talet har vi inte byggt en enda stadsdel i hela landet som Kungsholmen i Stockholms innerstad. Och inga trevliga trädgårdsstäder med strandpromenader heller, eftersom det sedan 1950-talet varit förbjudet att bygga närmare än hundra meter längs vattnet.
"Kommunismen är den plågsammaste vägen, från kapitalism till kapitalism."
Ett ordspråk som beskriver stadsplaneringens historia kan låta så här:
"Modernismen är den plågsammaste vägen, från staden till staden."
Kommunismen i politiken och modernismen i stadsplaneringen är två katastrofer som drabbat mänskligheten under 1900-talet. Två ideologier som föraktar det människor efterfrågar. Båda bygger på elitens makt. Båda har sina nostalgiska försvarare. Och båda är passerade av dagens samhällsutveckling.
Låt mig förklara.
Kommunismen ville skapa helt nytt samhälle för en helt ny människa. Den startade med revolutionen i Ryssland 1917 och kollapsade 1989 när berlinmuren föll.
Modernismen i stadsplaneringen ville skapa en ny sorts stad för en ny sorts människa. Den började i Sverige 1930 på stockholmsutställningen där funktionalismen lanserades. Den sista spiken i den svenska modernismens kista sattes i Dagens Nyheter den 16 augusti i år.
Båda dessa ideologier föll för att människor var missnöjda. De vägrade att bli den nya sorts människa som profeterna hoppats på. Så, låt oss se på staden. Hur ser efterfrågan ut?
En bostadsrätt på tre rum och kök, på 75 kvadratmeter och en månadsavgift på knappt 4 000 kronor kostade i början av sommaren 750 000 kronor. Om den låg i miljonprogramsområdet Akalla norr om Stockholms city. En exakt lika stor lägenhet, med samma månadsavgift såldes i början av sommaren för 3,5 miljoner kronor. Om den låg på Kungsholmen. Alltså i Stockholms innerstad.
Detta är fakta. Inte ideologi. Människor betalar mer än 4 gånger så mycket för en lägenhet i innerstaden än för en lägenhet i ett miljonprogramsområde.
Jag brukar kalla mig marknadsurbanist. Det betyder att vi ska planera städer utifrån efterfrågan. Utifrån vad företag och människor vill ha, tycker är praktiskt och trevligt. Inte utifrån ideologi.
Och här har vi ett problem. Modernisterna, som ofta var arkitekter, införde ett nytt sätt att bygga städer. Tät innerstad, brokiga villasamhällen, brusande stadsgator med blandad trafik skulle bort. Sedan 1930-talet har vi inte byggt en enda stadsdel i hela landet som Kungsholmen i Stockholms innerstad. Och inga trevliga trädgårdsstäder med strandpromenader heller, eftersom det sedan 1950-talet varit förbjudet att bygga närmare än hundra meter längs vattnet.
Om det råder brist på någonting som människor efterfrågar kan två saker hända. I en marknadsekonomi tillverkar man mer av det folk efterfrågar och priserna hålls nere.
I en planekonomi struntar man i vad folk vill ha. Om det är ont om saker som folk efterfrågar – och man inte får tillverka det - blir priset högt. Ungefär som det var med jeans och tuggummi i det gamla Sovjet.
Det är orsaken till att våra städer blir allt mer segregerade. Det är bara de rikaste som får plats i det fåtal stadsdelar som byggdes före modernismen.
Det är också orsaken till att det finns något som kallas nyurbanism i Amerika. I USA styrs byggandet mindre av regler, mer av efterfrågan. Stadsdelar som liknar tät innerstad eller sekelskiftets trädgårdsstäder, med gångavstånd till skola och affär i stället för långa bilresor, de är mer efterfrågade. Alltså bygger man det.
Och, får marknadsekonomin blomma fritt, kommer historien om mobiltelefonerna att upprepa sig. Från att ha kallats lyx och ”yuppienalle” blev mobilen en vardagsvara. Så kan det bli med städer också.
I en planekonomi struntar man i vad folk vill ha. Om det är ont om saker som folk efterfrågar – och man inte får tillverka det - blir priset högt. Ungefär som det var med jeans och tuggummi i det gamla Sovjet.
Det är orsaken till att våra städer blir allt mer segregerade. Det är bara de rikaste som får plats i det fåtal stadsdelar som byggdes före modernismen.
Det är också orsaken till att det finns något som kallas nyurbanism i Amerika. I USA styrs byggandet mindre av regler, mer av efterfrågan. Stadsdelar som liknar tät innerstad eller sekelskiftets trädgårdsstäder, med gångavstånd till skola och affär i stället för långa bilresor, de är mer efterfrågade. Alltså bygger man det.
Och, får marknadsekonomin blomma fritt, kommer historien om mobiltelefonerna att upprepa sig. Från att ha kallats lyx och ”yuppienalle” blev mobilen en vardagsvara. Så kan det bli med städer också.
.
I Sverige finns ett fåtal modernister som hyllar arvet från funktionalismen och den store profeten Corbusier som ville riva alla innerstäder.
De tror att en kritik av miljonprogrammet är samma sak som att kritisera miljonprogrammets invånare. Det är självklart löjligt. Att kritisera Stalin och kommunismen betyder inte att man föraktar det ryska folket.
Modernisterna är också provocerade av att det byggs nya stadsdelar som liknar gamla stadsdelar. Alltså - stadsdelar som folk gillar… Jakriborg i Skåne och Järla Sjö i Nacka är några exempel. De provoceras av att Stockholms politiker beslutat bygga nya attraktiva stadsdelar i förorten. Att bygga innerstad igen…
Mest provocerade borde modernisterna bli av en artikel på DN Debatt den 16 augusti i år, undertecknad av generaldirektörerna för Vägverket, Banverket och Boverket.
Rubriken löd: ”Bygg tätare i storstäderna så minskar växthusgaserna”. De förespråkade en mer blandad, tät och integrerad stad med bättre kollektivtrafik och effektivare avloppsrening. Den skulle ta mindre naturmark i anspråk och bli mer hållbar.
Därför finns inte i Sverige en rörelse typ den amerikanska nyurbanismen. Eftersom de tre viktigaste generaldirektörerna säger samma sak som amerikanarna:
Modernismen har misslyckats. Dess ideologi måste överges. Och reglerna ändras.
Alltså. Vi ska bygga den stad som människor vill ha – både efterfrågad och hållbar.
Jerker Söderlind
Stadsforskare vid KTH Samhällsbyggnad
De tror att en kritik av miljonprogrammet är samma sak som att kritisera miljonprogrammets invånare. Det är självklart löjligt. Att kritisera Stalin och kommunismen betyder inte att man föraktar det ryska folket.
Modernisterna är också provocerade av att det byggs nya stadsdelar som liknar gamla stadsdelar. Alltså - stadsdelar som folk gillar… Jakriborg i Skåne och Järla Sjö i Nacka är några exempel. De provoceras av att Stockholms politiker beslutat bygga nya attraktiva stadsdelar i förorten. Att bygga innerstad igen…
Mest provocerade borde modernisterna bli av en artikel på DN Debatt den 16 augusti i år, undertecknad av generaldirektörerna för Vägverket, Banverket och Boverket.
Rubriken löd: ”Bygg tätare i storstäderna så minskar växthusgaserna”. De förespråkade en mer blandad, tät och integrerad stad med bättre kollektivtrafik och effektivare avloppsrening. Den skulle ta mindre naturmark i anspråk och bli mer hållbar.
Därför finns inte i Sverige en rörelse typ den amerikanska nyurbanismen. Eftersom de tre viktigaste generaldirektörerna säger samma sak som amerikanarna:
Modernismen har misslyckats. Dess ideologi måste överges. Och reglerna ändras.
Alltså. Vi ska bygga den stad som människor vill ha – både efterfrågad och hållbar.
Jerker Söderlind
Stadsforskare vid KTH Samhällsbyggnad
10 kommentarer:
Det här förenklade och populistiska resonemanget kommer YIMBY och andra nyliberala urbanisttomtar att gilla.
Vi andra ser det mest som komedi.
En lite försynt fråga bara:
Finns det ingen ideologi alls i marknadsurbanismen?
Tack Jerker för trevligt och konstruktivt möte under gårdagen och tack för ett träffsäkert inlägg.
"I Sverige finns ett fåtal modernister som hyllar arvet från funktionalismen"
Ja. Det ter sig uppenbart hur rätt du har...
@ söderlind: Jag minns det där programmet. Det är alltid lika kul att höra någon svära i kyrkan, för dessvärre är det nog fler än ett fåtal som krampaktigt hänger kvar vid funktionalismens teknokratiska 20-talsdogmer.
Det är fascinerande att betrakta den fradgande aggressivitet som väcks så fort någon vågar tänka utanför Corbu-kanon. Vad kan det vara som är så provocerande med att vilja skapa levande, dynamiska stadsmiljöer?
Kom dock ihåg att modernismen skapades av världens mest kända kapitalist - Henry Ford (inte av socialdemokrater och andra som brukar få skulden). Det var alltså inte direkt en politisk ideologi som skapade modernismen utan den var en följd av den oreglerade marknadsekonomins framfart. Här tvingades arbetare att stå längs ett löpande band och utföra endast en uppgift utan att behöva vara kreativa. Tankeverksamheten sköttes istället av "topparna". Dvs stora delar av befolkningen kunde inte heller utvecklas utan blev förtryckta. Ps. boktips: Richard Florida "The rise of the creative class"
till singaturen Howard Roark(arkitekten i The Fountainhead av Ayn Rand), som tagit sitt namn av världens utan konkurrens mest passive arkitektgestalt, utan någon som helst förståelse för betydelsen av ackvisitionsarbete : Marknadsurbanismen bygger på efterfrågan, inte påtvingad ideologi. Mer kommer. Jerker Söderlind
Jerker, det är mycket obildat att påstå att Ryssland var kapitalistiskt vid revolutionen. Du skriver det inte öppet, men det är så jag tolkar det genom att du citerar ditt ryska ordspråk. Tsarrysslands befolkning var vid tiden för revolutionen till sådär 80% bönder som alla var mer eller mindre självförsörjande, något som Stalin krossade med enorm brutalitet genom att tvinga folk till olika byggprojekt dit de behövdes och tvångssammanslog jordbruk. En förfärlig process, men skall sättas i sitt sammanhang då Storbritannien hundra år tidigare genomförde "enclosures", spärrade in tiggare på tukthus och lät irländska fattigbönder svälta för att det lönade sig mer att använda marken till ullbete m.m. än att låta småbönder få arrendera åkerplättar. Detta gjorde väl dock ingenting, för i UK var det till skillnad från USSR privat äganderätt och marknadskrav och inte staten som bestämde industrialiseringens framfart!
Det har funnits många olika sorters tolkningar och kommunistpartier har styrt länder och regioner även i västerländska demokratier, såsom San Marino och Grönland och regioner i norra Italien (ekonomiskt välmående f.ö.) utan att man för den sakens skull ville/kunde/lyckades införa kommunistsamhällen där. Och alla som vet något som efterkrigstidens Sverige eller är insatt i hur förhållandena såg ut vet att VPK fungerade alldeles utmärkt i svenska näringslivets tjänst när det gällde att låta IKEA få tillgång till underleverantörer i DDR och Polen eller när Skanska skulle bygga Alexanderplatz i Östberlin mot att partiet fick sig en dusör från företagen för att få lov att verka i dessa länder, känner du till boken "Kamrat spion"? Svenskt näringsliv profiterade högt på partipampars behov av skrytbyggen och "neutraliteten" Sverige var i gav dem lov till att göra affärer där mängder med konkurrenter i exempelvis BRD och USA var uteslutna.
Som sist, mina reflektioner angående byggande efter marknadens behov:
Spekulationsbyggande var en viktig anledning till att allmännyttan uppstod en gång i tiden. Om inget annat så är allmännyttan en mekanism som när den fungerar väl förebygger den enorma spekulation i fastigheter som annars förekommer, som inte är önskvärd och som marknaden upprepade gånger visat att den inte kan hantera, senast på 1990-talet (och än tidigare kring sekelskiftet 1900). Med en viss hyresreglering regleras vinsten och därmed priset på fastigheter. Det kan man tycka är kommunism/onödiga inskränkningar i marknaden kanske, men i så fall bör du som forskare även minnas att staten klev in och räddade bankerna på 90-talet. Propagerar du för en fri marknad bör du alltså ta med i beräkningarna att ett flertal svenska banker hade gått i konkurs om Sverige haft en fri marknad och samma sak hade gällt för de svenska byggföretagen om det hade varit en fri byggmarknad.
http://www.berlingske.dk/article/20080408/danmark/704080042/
Till Anonym:
Sverige hade ju en fri bankmarknad på 90-talet och vi har det fortfarande. Den modell som vi valde i Sverige för att rädda bankerna i krisen framhålls ofta av bedömmare i utlandet som föredömlig. Förväxla inte det med reglering.
En fri marknad har sina avigsidor men vi har lärt oss att hantera dem. En bankkris som den vi hade på 90-talet kommer nog knappast igen eftersom den var ett resultat av okunskap efter avregleringen av finansmarknaden. Samma nybörjarmisstag har vi sett i öst när planekonomin där avskaffades.
Som jag ser det så lever vi fortfarande med planekonomins dåliga sidor varje dag i Sverige när det gäller stadsbyggnad. I planekonomi tappar man i regel bort något, nämligen kulturen att man ska tillfredställa människors behov och önskningar. Och bostadsköer som uppstår möts inte av ökat utbud.
Spekulationsbyggande ÄR önskvärt! Det är ganska lätt att konstatera att spekulationstillverkning av mobiltelefoner, bilar, läkemedel, kläder osv osv fungerar utan att alla våra företag kollapsar.
För övrigt så har vi en fri byggmarknad också. Jag antar att du menar att hyresmarknaden inte är fri? Javisst, den borde släppas fri också! Eftersom vi fortfarande kör med planekonomi på det här området i Sverige så kan vi förvänta oss att vi kommer att göra nybörjarmissatag här också. Så det är naturligt att vi studerar hur andra länder hantera avigsidorna att en fri hyresmarknad. Sverige är ju ett av få västeuropeiska länder som fortfarande inte har fri hyresättning.
Det är sant att Ryssland bara påbörjat sin resa mot marknadsekonomi när Lenin genomförde sin statskupp. Landet hade inte hunnit etablera en stabil parlamentarisk demokrati. Min mormor med familj lämnade klokt nog St. Petersburg 1917, en stad dit för övrigt L M Ericsson hade för avsikt att flytta sitt huvudkontor vid tiden för revolutionen.
Det finns också, som nämns i inläggen, en strukturell likhet mellan ohejdad "kapitalism" och modernism, om man med detta menar ett fåtalsvälde utan fungerande balans mellan efterfrågan-utbud liksom mellan arbete-kapital.
Dock bor jag i dagsläget i ett hus som byggts utifrån ett snävt "spekulations-intresse" - ett arbetarpar som köpte en tomt i Nacka och byggde ett hus med separat uthyrningsdel i bottenvåningen för att dra in pengar. Paret Sjöqvist (han var kommunalarbetare och hon polioskadad hemmafru) byggde även ett av våra grannhus på ren spekulation och sålde det. Fel och asocialt?
Slutligen:
Marknader karaktäriseras av formaliserade relationer och regelverk. Kapitalismen är den mest reglerade formen av ekonomi jag känner till. Diktaturer och fåtalsvälden karaktäriseras av avsaknad av institutioner och lagar. Städer förutsätter regelverk.
Har du någon länk till artikeln i fråga?
:-)
Hälsningar
Anders
varför har inte mobiltelefon-tänket löst upp gettona i new york? en stad där marknaden fått härja ganska fritt.
Skicka en kommentar