Bild från SvD. Foto KJELLANDER&SJÖBERG ARKITEKTKONTOR
DET ÄR BRA att det byggs nytt i miljonprogrammet. Mindre lyckat är kanske att de formintresserade arkitekter som Stockholms Stad och företaget ByggVesta anlitat för kompletteringsbebyggelse i Rinkeby i sin design förefaller tillämpa arkitekturhistorikern Christian Norberg-Schultz begrepp "Genus Loci", en term som i dagligt tal (dvs på engelska) syftar på "sense of place" eller "spirit of place".
De, enligt Svenska Dagbladet, sex stycken ”formstarka” huskroppar som arkitektkontoret Kjellander & Sjöberg tagit fram bilder på i sina datorer och placerat på en planerad överdäckning av E 18 mellan Rinkeby och Järvafältet förefaller enligt pressbilderna på ett ganska hyfsat sätt tolka och - i enlighet med vår tids moderna arkitekturutbildnings estetiska program - uppdatera den "platsens själ" som Rinkeby möjligen kan sägas bära inom sig, dvs de grundläggande estetiska, ekonomiska och funktionella grunderna för miljonprogrammets bebyggelse:
1) En större samling hus med enbart ett enda innehåll (i detta fall bostäder).
2) En större samling hus som byggs av ett enda byggföretag (och därmed snabbt och effektivt, i ett enda svep).
3) En större samling hus som ritas av ett enda arkitektkontor (vilket effektiviserar byggprocessen, från detaljplaneläggning till kvalitetskontroll).
4) Ett formspråk som bygger på upprepningens estetik (dvs att alla hus ser likadana ut, med samma färger, fönster, tak, fasadmaterial, balkonger och dörrar).
5) En gruppering av bebyggelsen byggd på parallellitet (dvs att husen är uppställda som lameller, vända åt samma väderstreck - till skillnad mot äldre bebyggelsemönster där bebyggelsen underordnade sig och följde gatunätet).
6) En öppen planform (vilket på arkitektoniska betyder att hus placeras ut på marken lite hipp som happ utan att skapa insidor, utsidor, gårdssidor, gatusidor, framsidor, baksidor och liknande- vilket inte heller komplicerar byggandet genom att sasmmanbinda flera olika hus i samma kvarter, med de komplikationer vad gäller planlösningar som särskilt hörnlägenheter brukar skapa).
7) "Hus i park" (dvs hus som är utställda i naturen - alternativt i parkeringen - till skillnad mot hus som placeras längs med gator, torg och parker och därmed i vissa fall bidrar till att skapa det som brukar kallas stadsrum eller urbanitet).
8) Utanpåliggande kommunikationer (populärt kallat loftgångar, ett inslag i miljonprogrammets bebyggelse som effektiviserar kommunikationerna, dvs reducerar antalet hissar och trapphus, som gör det möjligt för förbipasserande att titta rakt in i lägenheterna och som skapar det som på arkitektoniska kallas "informella mötesplatser" - till skillnad mot urbana mötesplatser typ gator, torg, gränder, gallerior, parker, etc).
9) En obekymrad inställning till nivåskillnader (manifesterad i antingen plansprängning eller genom bebyggelse som ligger på tvärs mot nivåkurvorna - det senare har valts i detta fall).
10) Ett kraftfullt formspråk (ofta i form av materialval med tydliga inslag av betong och glas liksom en geometri som bygger på raka linjer, kantiga former och platta tak).
Det vore dock orättvist att kritisera förslaget till ny bebyggelse för att vara helt igenom ett utslag av nostalgi. Lamellernas gavlar är t ex - till skillnad mot miljonprogramsoriginalen - helt uppglasade och lutar dessutom både inåt och utåt.
Det är självfallet vanskligt att spekulera i exakt vilka förebilder och inspirationskällor som Kjellander & Sjöberg har utgått ifrån i sin miljonprogramspastich. Jag skulle dock luta mot en kombination av Fisksätras geometriska grundform, med dess konsekvent utställda lägenhetslameller med gräsmattor med garage under mark mellan huskropparna och Fältöverstens arkitektoniska grundelement med spetsiga hörn och horisontella fasadlinjer.
Fisksätra, byggår 1974-75 Fältöversten, byggår 1973
De konservativt inriktade arkitekter som oroar sig över att Järvalyftet i Stockholm på något sätt skulle hota de grundläggande funktionella och estetiska kvalitéerna i miljonprogrammet - eller än värre, att syftet med Järvalyftet skulle vara komplettera dagens förortsbebyggelse med blandad stadsbebyggelse med gator, hus, kvarter, torg och platser av innerstadstyp - kan åtminstone i detta fall känna sig mycket lugna.
Ur stadens och mänsklighetens synpunkt är detta självklart mindre bra.
Liksom att förslaget publicerades i media den 31 mars och inte den 1 april.
5 kommentarer:
Fullständigt medhåll hela vägen. Förslaget är genomuselt men tyvärr som vanligt när det skall kompletteringsbebyggas i förorterna.
Instämmer till fullo. Träffsäker analys av vad som förhoppningsvis är senfunktionalismens sista darrande kramper.
Inlägg, word!
gött att få i sig lite arkitetkturteori också. instämmer även jag f.ö.
Vi ser inte på något sätt en senmodernismens sista kramp. Tyvärr. Understödd av en urspårad arkitektutbildning pådyvlas byggbolag och investerare en modernism i retur som även kan betraktas på nära håll vid anländande till Stockholms Central med tåg. Arkitektkåren har drabbats av en kollektiv rädsla för att rita "populärt". Ungefär som den s k "finkulturens" subventionerade konstnärer och skribenter.
Jämförelsen med finkulturen är ganska träffande... Arkitektkåren lider nog av en fullständigt bourdieuansk skräck för degradering om de skulle sänka sig till gemene mans smak.
Skicka en kommentar