Avsaknad av marknadsekonomi

Snarare än för mycket marknadsekonomi

Det är ett sätt att betrakta den pågående finanskrisen. Eftersom jag förespråkar en marknadsinriktad stadsplanering (dvs att vi ska bygga det som efterfrågas av användare och konsumenter, snarare än det som producenter och företag tycker är enklast att bygga) kan det vara på sin plats med en kort text om ekonomi.

Kollapsen för de amerikanska bolåninstituten förklaras i en ganska lättläst text från San José State University . Thayer Watkins skriver där att Fannie Mae och Freddie Mac från slutet av 1990-talet försökte uppnå välfärdsmål (som att underlätta för ekonomiskt svagare grupper att köpa sina bostäder) snarare än att bibehålla ekonomisk stabilitet. Ur texten:

"In the late 1990's Fannie Mae and Freddie Mac were operated as social welfare agencies instead of financial institutions. The insurance premiums were too low for the risks involved. No rational buyer would have purchased those subprime mortgage except at a drastic discount; Fanny Mae and Freddie Mac did purchase them."

läs vidare på: http://www.sjsu.edu/faculty/watkins/subprime.htm

Här finns en enkel analogi mellan ekonomi och stad.


Företag och banker som drivs av lönsamhetsmål (vinst till aktieägare och det egna företaget, t ex ett marknadsstånd eller en bank) genererar mer välfärd än företag och banker som drivs av välfärdsmål. Detta gäller såväl om de drivs av generella välfärdsmål (som att alla ska kunna få äga sitt hem,som i exemplet USA ovan eller målet om billiga bostäder åt alla som under det svenska miljonprogrammet) eller om de drivs av specifika välfärdsmål kopplade till enskilda styrelseledamöters välbefinnande (som att kunna köpa den allra största segelbåten av alla grabbarna i jaktlaget när man går i pension).


Platser som utformas med hänsyn till lönsamhetsmål (t ex plats för kommersiell verksamhet) genererar paradoxalt nog ofta mer levande stadsmiljö än platser som utformas med hänsyn till enbart sociala mål (t ex plats för konstnärlig utsmyckning eller offentliga monument av den typ som finns på Järnvägsparken vid centralen eller Wallenbergsmonumentets svarta klumpar vid Berzeeli park).


Plats för mer småskalig kommersiell verksamhet i Stockholms City skulle vara bra ur flera användargruppers perspektiv. För småföretagare liksom besökare. Liksom för de stora varuhusen som skulle stärka sin "Unique Selling Proposition" jämfört med andra köpcentra i utkanten av staden.

Marknadsinriktad stadsutveckling handlar alltså inte om att låta enskilda aktörer berika sig på andras bekostnad. Utan om att tillskapa förutsättningar och regelverk för ekonomisk aktivitet som ökar stadens mångfald och attraktivitet. Platser som ger möjlighet till lönsamhet i den lilla skalan tillskapas inte automatiskt. För detta krävs politiska beslut och planering.

Bilderna här är från Dublin, Paris, New York (julmarknad), Dubai och Rom. Kommersialism = Stadsliv.